Aftonbladet – 17 juni 1835, sida 1

DFN NYA SVENSKA AKADEMIEN, OCH DEN NYA SVENSKA VITTERHETEN. (Slut fr, N:o 55.) Man har förebrått den fordna akademien dess en: : sidighet, och denna förebråelse saknar visserligan icke gruvd, Viskola ej framleta de skäl, som kunna anföras till en ursägt derföre, till och raed tiil en viss rättfärdiggörelse, utan helt öppet medgifva, ait hon varit ensidig, :endast hemställande till en hvar något: litet bekant med verlden och tingen, huruvida det finnes någon mensklig inrätinng, eller ens hågon enskild menniska, som man icke stundom kan tillvita detta fel, och huruvida alla öfriga iorättningar här i landet, af hvad natur de vara må, icke äfven stundom låtit ett sådant fel komma sig till last. Väl skulle det kunna invändas, att Franzta och Tegner sett sina poemer belövta af akademien och sjelive blifvit upptagna bland dess ledamöter, ehuru de icke hörde till den Fransyska skolan, hvilken våra konstdomare ut:slutande fördömde, på en tid då han likväl ögde flera författare, hvilkas skrifter än i dag utgifvas i Frankrike i stereotyp-uplagor och läsas i hvarje hus; och detta för att upphöja de Tyska mystikerne. Kanhända skall efterverlden äfven icke ovillkorligen instämma i den åsigt, som upphöjer Hr Geijers sista prisskrift i Svenska Akademien, på bekostnad af hans första. Men nog härmed, vi inskränka oss till mesgifvandet af Akademiens ensidighet; vi erkänna att hon någon gång kanhända gjorde mer afseende på formen, än som vederbordt , och att hon lade för uteslutan