Aftonbladet – 16 juni 1835, sida 3

På den berömda Franska astronomens ÅAragos autoritet, meddelas i utländska tidningar en upptäckt enligt hvilken planeternas afstånd från solen skulle ligga uti en efter bestämd ordning progredierande serie. Om man npemligen börjar med tretalet, cch sedan dubblar det oupphörligt, samt uppställer dessa siffror efter hvarandra, samt nollor fravaföre sålunda: 0. 3. 6. 12. 24. 49. 96. 1092. och sedan till hvartdera af dessa ta! adderar 4, erhåller mean nyssnämda serie, betäcknande förhållandet mellan de nedanföre uppnämde planeternas afstånd från solen. . 10. 16. 28 52. 100. Merkur. Venus. Jorden. Mars. ...... Jupiter. Saturnus 196. Uranus. Denna serie kände man redan innan Urani upptäckt, hvad de andre planeter beträffade; och att dennes förhållanden, öfverensstämde dermed, utgör ett bevis för dess rigtighet. Man måste likväl anmärka, att emellan Mars och Jupiter, på det afstånd från solen, som motsvarar 28, finnes en lucka, hvilken först genom upptäckten af planeten Ceres och sedan genom de tre andra planeterne Pallas, Juno och Vesta blifvit fylld. Men banorna af dessa fyra små planeterna ligga hvarandra så nära, att astronomerna tro dem vara fragmenier af en större planet, hvilken genom inre explosion eller genom anstöt af en komet sprungit i flera stycken.