Friherrarne Klicgspors och Stedirgks kommenderacde till Carlsiens och Carlsborgs fästningar. Se bär huru bon i detta afseende yttrar sig: Vi äro der:öre, hvad oss angår, af den tanken, att; Friherre Klingspors kommenderande till Carlsten, äfvensom sedermera Friherre von Stedingks till Carlsrg, äro att anse såsom åtgärder till återförande af den på villovägor stadda militäriska esprit, hvilken är icke m:rdre nödig i de länders armeer, som bafva representativa statsförfattningar, än i deras, som äro sådane förutan. Någon bämd eller förföljelse mot de begge Friherrarne är det oss omöjligt att dervid förmoda; ty hvad det förflutna angår så synas deras poiitiska bedrifter hafva varit så utan all betgdelse, äfvensom utan alla thy åtföljande bekymmer för Regn ingen, att verkligen ingenting varit att hämnss, och den af Frib. Klingspor särskilt begångna oskickligbeten emot Statsrådets ledamöter personligen, har ju redan för detta medfört sin egen bestraffaing, på samma ställe der den begicks, neml. på Riddahuse:; och vidkommande åter det tilkommande, så lär väl knappast ingå i besäkni-gen den föga sannolika möjhgheten, att de begge Friheriarna skulle genom tjensigöring tills vidare på GCarlsten öch Carlsborg blifva mildare till swnes, eller förändra politisk färg till nästa Riksdag; åtminstone förekommer oss, efter psykologiska reglor, motsat en vida troligare. Detta är således den verkliga orsaken! ! Vikunna icke neka, att detta förklarande af Minerva, det må med verkligheten förhålla sig huru som belst, utgör en bekräftelse på hvad vi -jelfva hört yttras ifrån pers.ner af vissa högre kretsar. Tonen ibland officerskorpsen, säges der, är icke god, det är samma ton, som utmärkte regementet under f. d. Konungens regering. Uti Klingsporska saken hafva ju office arre vägrat att blanda sig i Kapten Klingspors riksdagsmannmaförbandlingar, och slutligen, då Friherrarne Klingspor och Stedingk blefvo bortkemmenderade till Adjutanter på fästningar, har en stor del af officerskorpsen visat, att de bibehållit vänskap och deltagande för kamrater scm fallit i oråd och ätit afskedsmiddagar med båda dessa herrar. Wi tillstå att vi förvånat oss när vi hört dessa och flere utläggningar. Då officerskorpsen nekat att på ett eller annat sätt blanda sig i Kapten Klingspors riksdagsmannaförhandlingar, så har den i vår tanka visat en berömvärd lagiydighet, samt att den bättre än de, som ville förmå den till något steg i afs. på Friherrn, kände innehållet af 110 4. regeriogsformen. Den har derigenom befriat. både sin chef och sig sjelf från hvarje rättärkande mans ogillar de, och förvärfsat er ökad rätt till den allmänna aktning den, åtnjuter. Ja, vi skulle tro, att dessa egenskaper böra utgöra ett bevis för hrem som helst, att: denca korps är den stund när en fara gäller fosterlandet, vida säkrare att lita på än om den hade handlat i motsatt anda, såvida det sanna modet, grundadt på kärslan af åtagna pligter och deras uppfattving, alltid är säkrare än den blinda undergifvenhet, som följer medgången.