Aftonbladet – 11 juni 1835, sida 3

i——--—.w. wx —vwn-8 X O mmm um r Mu rr rr rr rr ru rr rr uu — mm —?—— 95Åi.nn.—— F ..2—--——,w— —— — — — — ----äs ——E—EEEEEEEEEEE— EE — —— —-—-—-R— Nr Or — nn MMJOUJ— ett horn al denza divan satt Em: ren inkruper. Det var en vacker gubbe, med eldiga och genomirängande ögon, frisk och liflig ansigtsfirg; grått, yfvigt skögg: en hvit rock, sammanhållen af en kasimwmirsgörde!, betäckte hela hans gestalt, och det blixtrande handtaget på en lång och bred dolt, piydt med en diamantklase, stor som eu apelsio, stack fram vid bröstet ur vecken af hans kilädning. Vi helsade horom, ef:er landets sed, på det sättet, att vi lade handen först på pannan och sedermera på bjertat; han besvarade vår belsning småleende, cch med en behsglig värdighet, och gaf oss tecken att iräda närmare och taga plats bredvid honom på divanen. En tolk låg mel!an honom och oss, på knä. Jag tog ordet, cch förklarade huru mycket mnije det gjorde mig, att besöka det intagande och sköna land, öfver hvilke: ban herskade med så mycken. kraft och vishet. Bland annat sade j:g honom, att det största pris jag kunde gifva havs styselse var att jag nu befann mig här; 1y säkerheten på vägarne, landets rika odling, ordningen och lugnet i städerne, oro talande vittnesbö:d om Tegentens dygd och förmåga. Han tackade mig, och gjorde mig ev mängd frågor rörande Europeiska politiken i afseende på striden mellan Turkarne och Egyptierne, hvilka visade den lifliga del ban tog i dessa händelser, och tillika ådagalade en mängd kunskaper och en insigt i statssaker, som äro tecmmeligen ovanliga hos Österländska furstar. Flera gånger inbars kaffe och lårga pipor, och samtalet räckte nära en timma. Jag var förtjust öfver den åldrige furstens vishet, upplysning samt ädla och värdiga sätt att vara. Efter det långa samtalets slut töljde j g honom till badrummen, dem han sjelf ville visa oss: De bestå af fem eller sex salar, med in!agda marmorgolf, liknande schackbrädenz; tak och väggar äro målade af konstnärer från Damaskus, med mycken smak och eleg:ns. Strålar af varmt, kallt eller ljumt vatten uppsprungo ur golfvet och meddelade sin temperatur åt rummen. 1den sista salen var ett ångbad; men värman var der så stark, att vi icke kunde uthärda en minut. Flera sköna hvita slafvar, nakna å che delen af kroppen och den nedra betäckt med röda sidenschawlar, stodo färdiga att förrätta simma sysslor såsom uppassare vid baden. Fursten lät erbjuda oss att taga ett bad med honom; men vi undskyllde oss, och lemnade honom hos slafvarne, som lagade sig till att kläda af honom. Från badrumnmaen gingo vi åtföljde af en stallknekt att bese gårdarne och stallarne, der Furstens prägtiga Arabiska hingstar stå bundna. Man måste hafva sett stallarne i Damakus eller Emir Beschirs, för att för act få en rigtig föreställning om den Arabiska hästen. Detta stolta och graciösa djur förlorar af sin skönhet, behag och pittoreska gestalt, så svart det förflyttas från sin hemort och dess varor, till vårt kalla himmelsstreck och våra stallars qvalm och skugga. Man måste se den Arabiske hesten vid dörren af sin husbondes tält i öktner, kuru han kastar bufsudet mellan bener, svänger sin långa svarta mabln lkom en rörlig solstarw, och slår de spegelblanka sidorne med svansen, hvars yttersta tända alltid är färgad purpurröd med Henna, Man måste se honom under de lysande med gud och perJor stickande schabraken, buf udet betöckt med ett blått eller rödt sidennät, med klingande ech fladdrande hufvudprydnader, hvilka hänga ned från panran till näsborrarne, och vid hvarje halsens böjning än dölja, än visa de högtliggande ögonen — dessa eldiga, stora, kloka, stolta men dock milda ögon. Man måste framförallt hafva seit dessa djur i massa, såsom här, der 2 å 300 voro tillsammans, somliga liggande i sanden på gården, andra fastbundca med förterne vid långa utspäsda linor, andra åter, som lyekats befria sig från sina fjettrar, sprungo ikring på marken, och satte med ett bopp öfver de kameler, som lågo dem i vägen. Här böllo unga svarta slafvar, i scharlakansjackor, ett par vid handen; der lekte andra, fria och lösa, liksom föl på ena gräsplan, ställde sig på bakbenen mot hvarandra, stötte pannorna tillammans, eller slekade hvarandras skövpa silfverglänsande hud. Allesamman sågo på oss med orolig och nyfiken uppmärksamhet, i anseende till vår Europeiska drägt och främmande språk; men snart blefvo de förtroliga, och sträcke behagligt halsarne mot oss, då vi klappade med händerne och ville smeka dem. Rörligheten och så tillstgandes genomskinligheten i dessa hästars fysionomi är otrolig för den, soma icke sett dem. Alla deras inre rörelser måla. sig . 2? . Mn I . ee PE Ao bee