Aftonbladet – 6 juni 1835, sida 2

Angående H. K. Höghet Kronprinsens sista vistande i Upsala, innehålla såväl Upsala Koresponderiten, som Statstidningen för i går ytterligare detaljer-; H. K. H. anlände kl. 6 e. m., och tog utanför staden i sigte manskapets vapenöfningar. Vid Odenslund helsades han af den studerande uugdomen, hvarefter H. K. H. begaf sig till Erkebiskopshuset, der H. K. H. tillät uppvaktning och presentation af samtlige stater och korpser. På aftonen bivistade H. K. H. en supd hos Landshöfdingen, hvarunder den studerande korpsen utanför slottet utförde åtskilliga körer och sånger. Följande morgon begaf sig H. K. H., åtföljd af Erkebiskopen och Länets höfding, till gamla Upsala. Vid uppgången till den såkallade Tingshögen bildade den studerande Beväringen en haie, och på höjden var den öfriga studerande ungdomen, anförd af Rektor och Akademiestaten, uppställa i fyrkant. H. K. H. helsades vid ankomsten dit med en kör, hvarefter H. K. H. tolkade anledningen till dagens fest och öfverlemnade på Konungens vägnar det af Högstdensamme, för jemt ett år sedan, på samma ställe Akademiska ungdomen, lofvade dryckeshornet af silfver. Minnesskänken emottogs af Rektor, Professor Hvasser, som dervid uttryckte de studerandes kärlek för Konung och Fosterland, och föreslog en skål för H. M. Konungen, som beledsagades af folksången, kanonernas dån från Thors hög, och mångdubblade burrarop. H. K. H. föreslog nu en skål för Akademiska ungdomen, hvilken jemväl genmältes af en för tillfället författad högtidssång, hvarefter Docenaten Magister Emanuelsson, på studerande korpsens vägnar, likaledes frambar uttrycket af dess tacksamhet. Sedan till slut en afskedssång var afsjungen, återvände H. K. H. till Landshöfdingeresidenset, der en dejeund var anordnad. Efter den tillstädesvarande Akademiestatens och öfriga auktoriteters afskedsuppvaktning anträdde H. K. H. genast derpå återresan till hufvudstaden, der 6. K. H. kl. 5 7 på aftonen inträffade. De verser, som vid de serskilda tillfällena afsjöngos, anse vi oss också här jemväl böra bifoga in extenso. Det är bekant, att det numera i Upsala blifvit en sed att predika politik, icke blott i allmänna föreläsningar, utan äfven i sånger vid högtidliga tillfällen. I sådant afseende äro dessa verser högst utmärkta såsom kraftiga besvärjelser emot den kätterska tiden, som nu af den Akademiska skalden till och med blifvit förklarad ärelös. Sannolikt äro de författade af samma person, som för ett år sedan i spiran såg strålen af osedde o herskarens glens. Åtminstone äga de uti det andeliga psalmodi.ka innehållet ett bestämdt syskontycke dermed. Vid Hans Kongl. Höghets ankomst. 0 (Mel. Vikingasäten, m. m.) Stå vi å hög bland slumrande ätter, Själen af bilder ur forntiden full, Vidt öfver Fyris högar och slätter Stiger en verld ur förgängelsens mull. Isne i templet gudahär blänker, Svärdet i offrens hjerta sig sänker, Offraren blodet vigande stänker, Tolkar i gåtsång gudarnes bud. — Och härute hvälfver striden, Guld å vallen af flyende fiender sås, Men i stundens skänk åt friden Seg:ens lof å de ljudande harporna slås. —. En blixt! Förvandlad syn! Se dit! — Från österns bryn Uppgår ljus. Då dess strålar beröra vår Nord, remplen ramla Och de gamla Gudar sjunka med offren i remnande jord. Herrlig för nattens vandrare lyser Nordiska himlen. I strimmornas flod Ljuset han älskar; älskar — och ryser Dock vid dess bilder af lågor och blod. Bland dessa sken sam kamma. som vika.