Aftonbladet – 4 juni 1835, sida 3

ren derför ståodaktige, och vandrer i denna frukmed något orenut! Jag befaller er att proklamera edra rättigheter, vit mig sina befallningar i en syn; jag uppfyiler da igenom de ögonskenligaste faror. Ingen af er skulle våga sig in i dessa sammanträngande hopar af kor och oxar; ni skulle väl åtminstone inte ha lust dertill, med det här röda förklädet, som jag har på mig. Nåväl! ni får se att dessa djur skola stiga ur vägen för mig såsom varande ett Guds sändebud ! Knapt hade hon slutat, förrän hon störtade sig midt ibland boskapen, afvände med händerna flera horn som hotade henne med stångniog, trotsade det döfvande bölandet, och anlände rigtigt alldeles helbregda på andra sidan af marknadsplatsen. Oxförarna stodo som fallna ur skyn öfver detta vågstycke, och försäkrade att de för allt i verlden icke ville göra det efter. Emedlertid hade man arresterat Ellen Mack, för att betaga henne tillfälle till föroyande af dylika halsbrytande experimenter. Hennes svar på Alderman Atkins spörjsmål hafva bestyrkt hennes sinnesrubbning. Man har qvarhållit den olyckliga till des; svar hinner ankomma från hennes familj, som bor i Kerry i Irland, och blifvit underrättad om händelsen. — En icke mindre besynnerlig scen förekom samma dag ivför polisen i Marlborough-Street. En vid namn Sketchley, klädd i kåpa, med stora mustascher och långt spetsigt skägg, var inställd för skranket, såsom den der öfverträdt en nyligen utkommen förordning emot affischer och plakater, som på något sätt kunna ge anledaing till oroligheter. Man vet att det i London är förbjudet ait uppklistra affischer på väggarne; man bär dem i siället kring gatorna på taflor i ändan af långa käppar. Sketchley är en dylik vandrande affisch. Man har arresterat honom framör biskopens af London hotell. Hen bar då en lång stång med en ram på, hvari haa insatt ett väldigt plakat, förkunnande att han, Sketchley, vore den sanna protestantiska kyrkans stridsman och riddare. På ena sidan af plakatet läste man dessa mystiska fraser: Allt skolen J gifva för Herrans skull. Måtte J icke ega någon förbindelse med de otrogna, ty hvartill skulle edert biträde tjena för dem? hvad gemenskap kan ega rum mellan ljuset och mörkret? hvad ha väl Christus och Belial gemensamt? kan dev rättroende komma öfverens med den otrogne? Hvad finns det för liknelse mellaa Herrans tempel och ett afgudatempel? Ty J ären Herrans tempel, och herrn har sagt eder att i ären hans folk! Vatan! Pläger ingen gemenskap med papismen! Varen afsöndrade från henne, och äger alldrig beröring Jag Jon Sketchley, som i egenskap af kyrkans stridsman tecknat mitt namn härunder, är redobogen att i envig kämpa mot papismen. God save the king! På andra sidan läste man med stora bokstäfver: och gifva Konungen hvad Konungen tillhöret! M. Conant, domare: Hvarföre använder ni ej er tid till deras tjenst, som ha annonser att låta kungöra för publiken? Sketchley: Gud har så befallt mig; han har gifdet budskap, hvartill jag blifvit utsedd. Mr Chambers, en annan magistratsperson: Var inte ert plakat endast en förevändning, för att med detsamma kunna tigga? har ni inte fått några penningar? . Sketchley: Jag har icke fått något utom af Gud, och honom allena är jag skyldig räkenskap för min sändning; Mr Chambers: Har ni icke varit arresterad och ställd för rätta förr en gång? Sketchley: Jo jag har blifvit dömd för samma affär i Bow Street; ech jag skall förnya den så länge