Aftonbladet – 3 juni 1835, sida 2

Ibland de bittra utfall, hvarmed den Engelska aristokratiens skriftställare traktera reformens vänner i detta land, och hvilka dagligen visa, att de sig så kallande konservatives ilska stegras i samma mån som de missbruk de vilja konservera falla tydligare i ögonen, hafva vi icke nyligen sett något så ända till lustbarhetgediget, som en artikel i Quarterly Review, Ultraismens förnämsta och förnämaste organ i Storbrittannien. Den är till och med häftigare än sjelfva Professor Atterboms famösa manifest emot periodiska pressen i Sverige, hvilket nyligen cirkulerat i alla mycket goda tidvingar. Man kan verklisen säga lika med Statstidningen vid dess meddelande, att den är ovanvligt energisk, så vida nemligen energien består endast i fanatism, och om fradga omkring munnen bevisar en kraftfull och bindande argumentation. Oaktadt någon tid redan förflutit sedan dessa öfversatta besvärjelser förekommo i Statstidningen, hvarifrån de med en smickrande orlofsedel aftrycktes i-Götebörgs Dagblad, så skall det likväl saåkert göra dem af våra Läsare, som icke haft tillgång tiil dessa tidningar, mycket nöje att taga kännedom af ett så klassiskt stycke Se här dess innehåll: Den stora frågan som nu hänger i öfverliggningens vågskål, är icke längre den om Whig eller Tory, om det ena eller andra partiet, om vissa personer eller vissa regerings-åtgärder. Frågan är: skole vi upprätthålla Brittiska konstitutionen — ja eller nej? Sjelfva ordet Konstitutionen innebär stabilitet. De konservative behöfva ingen annan lösen, ingen säkiare föreningspunkt: det är deras hela föremål, och deras hela bevisning. På den andra sidan är höärskriet — förändring, omskapning! och ordet Konstitution är för dem en solecism i språk, en motsägelse i grundsatts, och ett bedrägeri i tillämpning. Ibland den mångfald af rättigheter och intressen, blandade och sammansmälta i hvad vi kalle Konstitution, kunna väl våra motståndare uppgifva en enda beståndsdel, blott en enda, som ej hotas med förändring? Kronan? Det första symptomet i närvarande kris, var ett oförskämdt förnekande af dess prerogativ: Kyrkan? Vi behöfve ej säga hvad som ämnas henne: hennes egendom skall bli det första slagfältet; hennes tempel skola först bestormas. Lagarna, civila, Brottmåls-, Kyrko-? De äro alla stämda att stå till rätta för anklagelser afoleglighet, grymhet och orättvisa. Landtegendomen? — Fabrikerna? hotade med en öfversvämning af främmande produkter medelst en förment handelsfribet, och ett bedrägligt reciprocitets-system, som verkar blott å en sida — Kolonierne? redan i de In. — Allmänna krediten? betviflad i sin grund och: praktiskt ställd i daglig våda. Municipala Korporationers rättigheter och egendom? Att läggås under beslag, afskaffas, konfiskeras. niversiteterna? om de få lefsa öfver den allmänna förstörelsen, att våldsamt ryckas ifrån sina egentliga syftemål och tvingas att öfverträda Stiftarnes förordnanden och kränka Ledamöternes samveten, — Gfver huset? Hotadt, anklagadt och bestämdt till snar stympning och slutligt afskaftande. — Underhuset, ja sjelfva det reformerade Underhuset och-sjel: fya