Aftonbladet – 3 juni 1835, sida 2

sas Hvilken af våra Läsare känner ej Lagskipningsledamoten i Wäddö Hr Insulins fosterländska ansträngningar under det nyss slutade riksmötet? Svårligen torde dock någon hafva föreställt sig att han, lik en annan Atlas, burit hela riksdagsbördan på sina skuldror. I BondeStåndets sista plenum föreföll en diskussion, hvari åtskilligt förekommer rörande Hr Insulin, hans riksdagsmödor och hans helsa; cch då vi taga för gifvet att allt detta måste intressera allmänheten, så meddela vi här nedanföre berörde diskussion. Bonde sStåndets plenum den 27 Maj. Enligt Ståndets beslut den 2 sistl. April företogs nu till slutlig handläggoing, den väckta frågan emot Riksdagsfullmäztigen för Norra häradet på Gottland, Gus:af Adolf Kolmodin, om ansvar för uteblifvande från riksdagen utöfver erhållen permission. Häröfver beslöt Ståndet, med fästadt afseende på de af Kolmodin företedde bevis, om inträffad sjuklighet vid den honom sist beviljade permissionstidens förlopp, att Kolmodin skulle erhålla befrielse från ansvar för uteblifvande allt ifrån nyssrämde tid och till medlet af sistl. April månad; hvaremot, och då Kolmodin, enligt eget erkännande, i den af honom afgifna skrifteliga för-. klaring ifrån sistnämda tidpuvkt, varit af sjukdom och annat laga förfall, oförhindrad, att till riksdagen sig åter begifva, men han det åsidosatt, Ståadet, jemlikt 16 5. i Riksdagsordnivgen, ålade Kolmodin, att till Ståndets kassa erlägga, ej mindre fulla bs:loppet af det till Kolmodin utfästa Riksdagsmannaarfvode ifrån och med den 16:de sistlidne Apr till och med denna dag, än ock en Jika summa, såsom böter för hans försummelse; Och uppdrogs det åt Ståndets Kancellidirektion, att, efter införskaffad söker kännedom om beloppet af Kolmodins Riksdagsmannaarfvode, låta uttaga hvad Kolmodin sålunda blifvit ålagdt, att till Ståndets kassa utgifra. j i Derefter uppstod Hans Jarsson från Elfsborgs län, och yttrade: Sedan Siåndet nyss, för förfallolös bortavaro, utöfver beviljad permissionstid, fällt Riks dagsmannes Kolmodin till det i Riksd:gsordningen stadgade ansvar, får jag, enligt derom gjordt förbehåll, såsom Ståndets Fiskal, till vederbörandes ompröfvande hemställa, huruvida icke enahanda beslut jemväl torde böra fattas, i afseende på Fullmäktigen Nils Insulin från Stockholms län, hvilken någon dag uti innevarande månad begifvit sig från Staden, utan att dertill utbedja sig Ståndets tillstånd. När jag jemför Insulins förbållande vid denna och föregående riksdag, finner jag, att om han då, genom sina ofa uppiepade, på eget bevåg företagna resor till hemmet, visade sig vara en verklig marodör, så har ban ej mindre under nu tilländagående sammanträde ådagalagt samma oöfvervinnerliga hemsjuka och benägenvhet för maroderi; ty jag vet af säker hand, att Insulin, då han på senare tider uppehållit sig hemma, icke varit qvarhållen af något giltigt sjuk domsförfall, utaa endast begagnat tiden till kanistöperi och präktigt ordarde om, huruledes han vore den, som vid riksdagen uträttade allt, sörjde för allt och vore rådfrågad om allt, 0. s. v. ANDERS DANIELSSON fr. Eifsborgs län medgaf riktigheten af Hans Janssons beskrifning om Insulinz men an:åg denne serare icke vara så qvalificerad, att bans görande eller låtande kunde föranleda till tillämpande af s.ågon ansvarsbestämmelse; hvarföre Anders Danielsson under erkännande af åtalets giltighet i öfrigt likväl tillstyrkie dess nedläggande, i följd af Insulins allmänt kända pe.sonlighet. BENGT GUDMUNDSSON från Halland yttrade: att enär Ståndet visat Insulin öfverflödig skonsamhet vid flere föregående tillällen då han dröjt hemma utöfver beviljade ermissionstiden, borde han likväl pliktfällas för det sjelf-våldiga företagrt, att rakt utaf fara bort, utan något slags anmälan eller tillstård. Ståndet hade i dag tillämpat 16 S. Riksdagsordningen emot fullmäktigen Kolmodin, och Bengt Gudmundsson kuxde icke finna något skäl