Aftonbladet – 2 juni 1835, sida 2

Ur den ymniga skörd af riksdagsvältalighet, som inbergades förliden vecka, skulle det utan tvifvel vara skada om Läsaren ej finge göra bekantskap med det tal Hr Biskop af Wingård, såsom ordförande för det Högvördiga Ståndets afskedsdeputation, höll .till Bonde-Ståndet. Det lydde sålunda: Med den upprigtighet, som är PresteStåndets pligt och känsla, helsar det genom oss det Hed. BonodeStåndet till afsked. Hvilken hemvänder icke från detta långvariga riksmöte med glädje, om han medförer medvetandet af uppfyllda pligter. Landet kallar dess söner och odlare till sitt behag, till förboppningarne om tillvext af det säde, som öfvervinotrat eller nyligen blifvit anförtrodt åt dess sköte; men äfven lofvande utsigter försäkra ej om ymnig gröda, så vida icke Gud gifyer växten. Änunu osäkrare är skörden af riksdagens utsäde. Har här, midt under vårt arbete eller vår oaktsamhet, ovännen utsått, så skall det sparliga.goda förqväfvas af det öfverväxande onda. Gud afvände äfven deama den större ofärden! . Böjdt att mera se på afsigten än sättet, har PresteStåndet med deltagande förnummit BondeStåndets ifeer för fo!kundervisningen. Varen lyckönskade till denna sorgfällighet, när den med rättvisa och klokhet är förenad, och möten oss med verkställighet när vi i hemmet erindre Eder om de har gitna stora löfter, i i Denna stunden tillhör. glädjen och de skiljande vånnernes förtrolighet. Tagen derföre emot af den kärlek, som gläder sig öfver sanningen, vår försäkrån, att vi, ostörda af obebagets minnen eller nya Jcrerlelser, skola med ömhet vårda våra pligter för 47