Aftonbladet – 30 maj 1835, sida 1

Sm UA UV AA, 7 RR rn RRRRRR—— RR R——A ————-——-——————-—-——— kunde och måste hemtas från Hans Maj:ts då y:trade tanka, att Rikets fyra Stånd utgjorde arundpelarne för den lagbundra konungamakten. Numera äro iiktväl tänkesätten nära nog odelade derom, att Thorild träffat sanningen, då han om den fyrdelta representationen yttrade, att Bikets fyra Stånd äro dess obestånd, det vill säga, att det är u!i denna indelning, som hufvudsakliga svårigheten ligger, att komma till något större sambällsändam il. Huru bugnance är det då icke att veta, attal:a de bemö danden, som kunna göras för en reform i detta hänseende till det gemensarnma bästa, skola af H. Maj:t u-derlättas, och att allt hvad Konungens grundlagsenliga makt medgifver, allt hvad nödvändigheten kräfver skall införas. Attsådant må ske endast på den väg våra lagar utstata, är en ytterligare borgen för Konungens koastitutionella tänkesätt, som delas af hvarje sann vän af friheten, icke allenast hvad representationssättet beträffar, utan också i alla öfriga förhållanden mellan Statsmakterna. Vare sig rörande nationens moraliska intressen, allmänna hushållviogen eller finarcerna och baaken, blir denna grundsats all:id den tillförlitligaste. Att ingenting i en sådan sak företages til! följe af ögonbi:c kets hänförelse?, är en regel, som likaledes; måste gillas af alla. Svenska nationen är så lugn, så sansad, att detta hinder för en ändamålsenlig refo:m lyckligtvis icke finnes hos oss, och tiden har, för den långsamt mognande öfvertygelsen, såsom FH. M. vid ett föregående tillfälle uttryckte sig, redan vavit så tillräcklig, att förbättringarna visserligen icke komma densamma i förväg. Att islåta sig i något räsonement öfver de delar i talet, som angå Bankens stadgar och 1eg!ementen, torde Läsaren finna bär icke är rätta stället. — Vi hafve redan i afseende härå visat, hvad Konucgenrs Rådgifvare förklarade i början af Riksdagen. Samhällets bestånd hvilar ytterst på rättvisan; se der en ef H. Maj:t Konungen uttryckt tanka, som barde utgöra det gemensamma, det sändiga ögn:märke, för alla offentliga likasom alla enskilda handlicgar, i förenivg med den öppechet i hardlingssätt, som H. Maj: vid riisdagens början förklara rade utgöra ett grunddrag i dess styrelse. De äro likasom :kärleken till fäderneslandet och vördnaden för dess lagar icke blott medborgarens skönaste prydnad, utan äsfven Regentens vackraste minnesvård. Huru litet vinnes icke, i jemförelse härmed, genom intrigernas eller kerruptonens bivägar, genom förtydningar af lagarna för ett ögonblickligt ändamål; och huru ofta har icke likväl historien visat afvikelser från dessa ådla grundsatser. Lyckövskom oss derföre så mycket mer, att det är från Konurgen sjelf, som vi eripras härom, cch deruti äga en borgen för framtidens skönaste förhoppningar.