Aftonbladet – 30 maj 1835, sida 1

STOCKHOLM den 30 Maj. Vi medhunno icke i går, att till de många afskedstalen vid Riksdagens slut bifoga några egna betraktelser. Onekligen hafva likväl vid ytterst få tillfällen så många ämnen dertill erbjudit sig som nu, och i torde derföre framdeles återkomma till en och annan af dessa adresser, hvilka i visst afseende visserligen alltid förblifva sig lika, men dock synas alltmer utvisa en rigtniog till någon djupare betydelse. Till en början kunna vi likväl icke underlåta, att särski dt fästa läsarens uppmärksamhet på några punkter i det såkallade throntalet, hvilka, såsom uttryck af Konungens tänkesätt, äro af förmycken vigt för det kommande , att icke noga förvara deras innebål! Då Kgl. M:t finner att Riksdagen räckt förlänge, hvaruti folket visserligen med honom instämmer, samt yttrat sin obelåtenhet dermed, torde nationen häruti äga en säker anledning att hoppas, icke blott att dylika ärender med dem, hvilka hufvudsakligen orsakat dröjsmål med denna riksdag, måtte under den långa mellantid, som troligen passerar innan den rästa, utarbetas af regeringen och komma i fulkomligt beredt och utveckladt skick till Ständerna, så att de vigtigaste reformer, såsom nu varit förhållandet t. ex. med den i sista stud afgjorda vexellagen, icke behöfva helt och hållet bero på enskilte representanters bemödanden, samt att Kongl. propositioner ej afgifvas sedan den grundlagsenliga terminen är förbi, utan också, att ett initiativ till förenkling på konstitutionsyigen af sjelfva vårt tunga riksdagsväsen med dess arbetssätt, blir ifrån s!yrelsen att förväntas, hvilket bittills ej varit händelsen. Ingenting skulle så mycket som detta öfvertyga nationen derom, att det aldrig intresserar minisi?ren, att för framgången af dess förslag draga ut på tiden. En hög grad aft tillfredsställelse måste hvarje fosterlandsvän känna ötver yttrandet om Kongl. Maj:ts benägenhet, att underlätt.? införandet af en förbätirad representation. Öfvertygelsen om behofvet häraf, ökad från Riksdag till Rik:dag, har redan blifvit så alimän, att den förnämsta omsorgen hos alla, som nitälska för målets visnande, hädanefter endast blir att tillvägabringa en förening i allmänna rösten om sättet för verkställigheten. Detta bemödande har hittills alltid möts af de betäokligheter, som ännu vid slutet af den förra Riksdagen