Aftonbladet – 29 maj 1835, sida 3

före föras dessa strider om ord. Hvarföre frarsstälJas så många raisornementer, I ändamål att missleda omdömen och uppröra sionen? Harföre göras så många anmärkningsvä da ansträngninga ar, så mårea besynnesliga försök att cerka på opiniocer som böra Vara orubblige? Bebäfsver Konunaemakten vidisga Dågon åtgärd för Baockoreglemente, så har den öppet att göra dei, avtingea det ötfverlemnas e:ler icke öfverlrmoas af Ständerne eller af deras Baniofulimäktige. Allt hvad som är sagt, skrifvit och taladt för att förski ffa Regeringen em delaktighet i Bankolagstitningsn, som den. med ou gällaude gg uodlagar cke uan öfverträdelse kan erhål Ha, allt detta har blot: tjenat ait ingjuta missroende och alstra en föreställaivg om Regeringens syfinicg, som jngalunoda kan vara för densamma förmånlig. Huru mycket hättre vore det icke, om Regericgen, inseende hela vigten ot des dyrbara kall, u:i sna regefingsåtgärder a!dvig uvdsteg till begagnande af medel, som, ehvad rakt de än bära, nödvändigt måste väcka missbelåsenhet, Om man äfven med al upptänklig swichlig utvec tar regeringens äsigter 1 detta hänscerd , . står dock fast, att ingen skiljaktighet melian R-se:1:g och Ständer kunde i ovitörmalte fall eg2 rum, dgerest Regeringen a alltid a betraktade sin x:!sterce såsom bel: och hället identisk med det allmäsna bistå. con mgalunda som någo: af Stalea oberosod:, för sig sjelf bestående. Koosg!l. Majs nidiga svar i kreditivfrågen syars vara baseradt på Statsrådet Poppi i Preste-Ståndet uvecklade åsigter Decom har jag redan till Ståvdets protosol! ultelat min menins, hvartill jag ou refererar. Föröfrigt kan jag icke undgå anmärta, ait i den Kongl sirivelsen förekommer emot Rikets 5: doder, hu uledes de skola varit vållende Will Ritstareos långvariga uppehåll. Huva en expedivon med antydas derom kucnat af Stats-Sekreterarn Skogman fram ägaas Nl des: Konungs u dersårift, derom må Hr Skogmans egen medvetenhet vittaoa. Så länge känsla för sanniog änuvu lefver 1 menn! iskohjertat, skall ingea tvifvel uppstå om den verkliga orsak till Riksdagens förläsgving, som föreficnes. Deu rigtade pilen träffar icke det föremil, hvilket den var ämnad att såra. Den återfaller på sitt upphof, för att lemna efter sig et outplånligt iotryck. Den Kongl. skrifselsen som inrefattar ea förebråelse till Rikets Sänder, är enligt dervid fogade Stats Råds protokoll på Stats Rådets enhälliga tillstyrzande expedierad. Det må således vara föriåtligt, om man anser att Stats-Rådet icke synnerligen lägger vigt på befrämjande af samdrägt mellan de båda Statsmagterna. Hvad är då Stats-Rådets bestämmelse? Maåse det nödvändigt vara att verka söovdring och spännisg? Borde det icke fast mera gå ut på att, uian alla personliga afseende, utan aila slags bi-afsigter och kast-tördomar, styrka rett Och saniciog, sam: isför Konungen afgilvs ätla, riksgagnsliga och allmänt väl åsyftande rådslag? n