Aftonbladet – 18 maj 1835, sida 3

Förr stolt som en matros på torra landet, Jag nu på skräddarn vågar knappt se opp För björnar bugar jag så djupt jag kan det; Ty, för mitt nslag Russell har sagt; stopp; Min tanke far, Uk snurran omkring bordet, På minister förändricgarnes slut, Vid In: det vackra, ljufra enstafsordet Och vid det sura enstafsordet: Ut. Jag nyss mig kände lätt sonr vestans flägtar Och glad, som sommarluftens fogeltropp! Men nu mitt mod i svår förtviflan smägtar; Ty, för mitt anslag Russell har sagt: stopp! Farväl, farväl I gunstens snöde tröster, Vid ärans flygtighet jag reb är led: Min rol raon opp med Hofpartiets i öster, Och gick med Folkpartiets i vestern ned. En sann martyr, jag lidit mest af alla. Då Jjuset lifvar hvarje skapad kropp, En nådens stråle ej på mig kan fall, Sea för mitt anslag Russell har sagt: stopp!