Aftonbladet – 16 maj 1835, sida 3

nn nn nn nn af lyckaa att se henne, en ynnest med hvilken hon är så ytterst sparsam. Slutligen beviljade hon vår önskan, och vi tillbragte alla tre aftonen eller na:ten i den salen, jig förut beskrifvit. Kaffe ock pipor inburos äter, efter Österländskt bruk, och snart var rummet så fullt af rökmoln, att Lady Stanhepes gestalt blott syntes genom en dunstkrets, liksom vid, andebesvärjningar. Hon talade med samma kratt, samma bebag och fullhet, men vida mindre om ötvernaturliga och för henne heliga saker, än hon gjort förut, då hon var ensam med mig. Jag hoppas, inföll hon hastist, att vi är aristokrat; er anblick har sagt mig det, jag kan icke tvifla derpå.. Ni bedrager er, Mylady, svarade jag. Jag är hvarken aristokrat eller demokrat; jag har lefvat länge nog för att känna båda sidorce af menskligheteas skådepening, och att fiina pregeln på den ena lika förryckt som på den andra. Nej! jag är hvarken aristokrat eller demokrat; jig är menniska, och uteslutande anhängare af allt, som kan förbättra och fullkomvaa menniskan i det hela, hon må nu vara född vid spetsen eller foien af samhällsstegen. Jag är hvarken för folket eller för de stora, utan för hela menskligheter, och tror hvarken på de aristokratiska eller demokratiska institutionerne. Den högsta dygden, alt föra menskligheten till fullkomlighet, denna dygd ligger blott i en gudomlig sedolära, frukten afen fullkomlig religion. Folkbildningen är folktron! — Ni har rätt, sade hon; och dock är jag, i trots af mig sjelf, aristokrat. Och, tillade hon, ni måste medge mig, att om aristokratien har sina laster, så har hon derjemte höga dygder, hvilka försosa och godtgöra de förra, då jag deremot hos demokratien väl ser laster, ja de nedrigaste och ohyggligaste, men förgäfves söker de höga dygdern-. — Icke så, Myl!ady, svarade jag; på båda sidor gifs det laster och dygder; men hos de högre klasserna hafva till och med lasterne en glänsande yta; bland de lägre folkklasserne deremot visa de sig i hela deras nakenbet, och stöta mera den sedliga känslan. Skillcaden ligger i utseendet, icke i vä:endet; men i grunden är en och samma last större hos den rika, högtuppsatta och bildade menniskan, än bos den obildade och brödlöses; ty bos de förra är lasten val, hos de senare ofta nödvändighet. Förakta derföre lasten öfverallt, men mest hos en förderfvad aristokrati, och lät oss icke bedöma menskligheten efter stånden, utan efter menniskorna. De stora skulle hafra folkets synder om de stora voro folket, och tvärtom. Turgan på vågskålen står jemt; lät oss icke väga. — Lady Esther: Välan, låtom oss icke mera tala derom! men lät mig dock få tro, att ni är aristokrat. Jag kan alldeles icke förmå mig att räkna eder till dessa unga Fransmän, som spruta deras republikanska fragga mot hvarje adelskap, som Gud, naturen och sarbhället skapat, och hvilka omstörta byggnaden, för att af dess ruiner uppresa en fotställning åt deras egen förbatliga råhet och alldaglighet. — Nej, sade jag, tro icke det; jag är ingen af dessa, jag hörer blott till dem, som icke förakta hvad som i samhällsordningen står under dem, som: högakta hvad som står öfver dem, men hvilka derjemte tra eller dröma, att alla menniskor, bvad rang de också må intaga inom politikens ovillkorliga hierarki. äro kallade till samma upplysving, samma fribet och samma sedliga fullkomlighet. Då ni är religiös, då ni tror att Gud omfattar alla sina barn med lika kärlek, och då ni hoppas på en ny Messias, som skall afbjelpa alla ofullkomiigheter, så tänker ni utan tvifvel som jag. — Ja, svarade hon; men jag befattar mig icke längre med mensklig politik; jag är mätt på den jag har sett alltför mycket deraf under de 10 år jag lefde hos min morbror Pitt, i hvars kabinett alla Europas iotriger susade kring mitt öra. I min ungdom lärde jag att förakta menniskoslägtet, jag vill icke mera böra talas derom. Allt hvad menniskorna göra för hvarandra är förgsfves. Formerne äro mig likgiltiga. — Mig likaledes. Sjelfva grunden till tingen är Gud och dygdeu — Jag tänker just på samma satt, svarade bong och då vi nu äro ense i vira åstgter, så It oss icke vidare tala derom. Under det jag nu länkade samtalet I på mindre allvarsamma ämnen och skämtade öfver hennes profetiska gåfva, att vid första anblicken af en menniska genomskåda hela hennes väsen, blott derigenom att hon frågade hennes stjerna, satte jag Ladyns vishet på prof, och frågade henne efter två eller tre resande af mina bekanta, dem bon sett under loppet af de senaste 15 åren. Hennes falllamblot riotisa omMmdÅdAame afvor tvupnna af deacca