Aftonbladet – 11 maj 1835, sida 2

(Insändt). T.1 svar å de erxinrirgar som irflutit i det Nyare Aftonbladet N:o 6, är nog att ur Kongl. Maj:ts bref af den 13 December 1834 upplysningsvis anföra, att sedan Professor Liljewalch i 3:ne år, utan ersättning, undervisat stiftets barpmorskelärlingar, hade, enligt bans ur derdåniga anhållan, dervarande församlingar år 1824 blifvit hörde, huruvida de ville för ifrågavarande undexvisning åt henom personligen anslå någon af dem sjeltve bestämd afgift af kyrkones behåilua tionde, dexvid några församlingar vägrat lemna ett dylikt bidrag, men de fleste detsamma beviljat till ett sammanräknadt Kelopp af 83 tunnor 18 kappar, dels 1åg och dels korn; hvarefter och sedan Kopgl. Maj:t, under den 23 Februari 1825, bifallit, det Liljesalch finge för sin möda att undervisa stiftets barpmoiskelärlivgar, uppbära sagde belopp, han i början bade emottogit lärlingar, ej blott från de betalande, utan äfven från de icke betalande församlingarne, men då de senare lika ofta äskat hans biträde som de förra, och från dessas sida anmärkning blifvit gjord om obilligheten deraf, samt då Liljevalch icke genom särskilt nådig befalluing blifvit ålagd att, utan arfiode bestrida ifrågavarande undervisning, hade han sedermera funmit Sig föranlåten att icke vidare emottaga lärlingar från andra församlingar än dem, som bidraget härtill beviljat. Häraf synes, huru origtig den uppgift är, att Profsessor Liljevalch någonsin skall hafva eftersträfvat en ersättning af hel tunna från hvarje kyrka. Hans år 1824 till Kgl. Majt i nderd. ingifna ansökning innehåler icke ett enda ord, som kan tydas dit, utan tyertom den uttryckliga begäran, att saken skulle hänskjutas till församlinpgarnes eget beslut vid utlysta socknestämmor. Att så verkbgen skett, ivhemtas också af Kongl. brefvet den 23 Februari 1925 och dervid fogade resolution af samma dag, Jag vidblitver således på goda skäl mitt förra yttrande, att det alitid berott af församlinpgarnes fria Vilja cm ech buru mycket de ville erbjuda. Något annat har Professer Liljevalch aldrig begärt, cch Kongl. Maj:t aldrig befallt. Derföre bafva också rågra församlipgar erbjudit mera ardia nindre, och många intet. Nu frågas blott, om Professor Liljevalcb, enär han icke var skyldig, att utan särskilt arfyode bestrida, ifrågavaran