Aftonbladet – 7 maj 1835, sida 2

— en I — AA — —— RR — OMM vatten, ehuru förgäfves. Sedan systern derefter bortgått, hade husiru Nylanders tillssånd så försämrats, att vittnet omkring kl. 10 å nyo uppmanat Nylander alt skaffi läkare; men han hade svarat, att det vore svårt träff, någon läkare så sent på aftonen, och att det vore tids nog tillkalla läkare dagen derefter, i fall hustrun då ej befacn sig battre. Nylander gick derefter till sängs 1 ett annat rum. Klockan till I på natten hede vittnet förmärkt att hustru Nylander endast med svårighet och under rosslirgar förmått draga andan. Nylander som i anledoing af denna oroande omständighet, uppväckts af villtnet, hade genast kläd! på sig och kommit ut till sin bustru hvilken då redan kämpat med dödsryckvingar. Han bade dervid sycbars. vedslagen, yttrat: hvem hade kunnat tro sådant? I det ögonblick busitun drog den sista andedrägten, kysste Nylander med ömhet hennes hand och trg afsked af henne med dessa ord: Herre Gud! så bar du nu slutat din tunga verld. Under hela den tid, hustru Nylacders illaraående varat, hade vittnet icke hört henve fälla något hårdt ord om sin man. En åkare sid namn Stablin har intygat, att ban en dag kort före bustu Nylanders död sett en dosa stå på kransenv till kalelugnen i krogrummet, samt hört någon af de närvarande yttra, att i dosan förverades gift. Barnmorskan Enroth har, i afseende på bustru Nylander, uppesifsis. att hon funnit herne vara af en tung och melankolisk sinnesstämning. Ofta hade Enrot hört henne klaga öfver elak behaadling af sin man. Vid eit tillfälle, då vittnet besökt henne, hade hon varit uppsväld : ansigtet och baft hufvudet omlirdadt samt omtalat, att hon blifvit slagen af sin man. En anvan ging hade hon klagat, att mannen spariat benne. Skomabtarebustrun BRurdberg, som bor i samma bus, der makarne Nylarder haft sitt hemvist, bar ofta hört husirun beklaga sig öfver raannens förhållande emot henne. En dag under förlidne sommar, hade hustru Nylaader yttrat för vittne, att hon aldrig hade någon glad eller lugn dag; och att hennes man så förbittrade lifvet för henne, att hon fallit på den tankan att gå och kasia sig i sjön. Den om:slade gifidosan hade hustru Rundberg vid ett tillfälle sett, men icke såsom åkaren Stalin uppgifvit, uti krogrummet, utan iden innanför belägne : kammaren. Pigorne Jansson och Ekenblom, hvilka begge varit i tjenst hos Makarne Nylander hafva berättat, att nästan ständig oenighet varit rådsnde dem emellan. Den egentliga orsaken dertill hade begge viltnena trott sig fina uti hustruns snåshet, då hon, som haft boe s medel om band, nekat mannen penningar. Då vittnena, som begge på en gång flyttade ur tjensten, skulle skiljas från hustru Nylander, hade hon lyckönskat dem, att de undsluppit Nylander, med hvilken bon miste fortfara att letva, samt tillagt, att hon vore fä dig att kasta sig 1 sjön. Polisuppsyningsmannen Vittmeyer har, rörande makarnes sommaalefnad uppgifvit, alt missämja dem emellan varit rådande, hvilket vittnet förment bärröra deraf, att hustrun brukat förebrå mannen hans sysslolöshet samt oförmåga att skaffa något till huset. Deremot har Wittmeyer icke hört husiru Nylander yttra ledsnad vid livet. Uppsyning mannen Bade har berättat att, han en gårg hört hustru Nylacder beklaga sig öfver reannens hårdhet emot henne samt tillagt, att det aldrig blef något lyckligt slut. Badaremäsaren Lake har rörande makarne Nylanders sammanlefnad, ej kunnat meddela vidare upplysningar, än att Lake en gång vid början af sist!l. år varit tillka!lad för att sasom läkare biträda nustru Nylander, som af mannen blifvit illa handterad. Lake hade dessutom funnit henne af ett tungt lynne, ofia hört henne klaga öfver mannens förhållande emot henne, men deiemot ej förmärkt henne yttra någon ledsnad vid lifvet. Mäåndagen den 27de October på f. m. hade Lake blifvit besökt af en dräng, som helsat från Nylander och bedt Laske besöka honom, för ait meddela intygande, alt havs hustru, som under i natten hastiet afldit, vore död uti kolerasjukdowm. I Lake hade, vid i hast anstäld undersökning, dock genast fonnit, att kolera icke varit dödsorsaker, samt, med förenledande af, dels den beskrifning, visan Iserman för Lake gjort angående symplomer