Aftonbladet – 7 maj 1835, sida 2

npingarpe af giftet, men huru detta blifvit henne gifve , kunde hustru Söderberg ej upplysa. Lördagen den 25 Oktober hade hustru Söderberg besökt sin syster, för att rådgöra avgående deras klidsel till en deras slägtinges bröllop, som skulle hållas dagen derefter, Mannen hade härvid varit hemma utan att någon oeninghet makarne emellan försports, utan hade hustru Nylander mer än vanligt varit glad, och väniigt talat med sin man. Ssdecberg hade slutligen bortgått, efter öfserenskommelse att Söndagen återkomma, för att biträda hustru Nylander vid hennes hårklädsel. Eniigt löfte infann sig hustru Söderberg om Söndagen kl. emellan 3 och 4 Systern var då, ehuru påklädd, liggande på sin säng och beklagade sig deröfver, atv bon genast efter middagen, därvid ton endast förtärt något litet sviskocsoppa, blifv:t illamående med häftiga kräkningar och en stickande oro i underlifvet, hvarjemte hon yttrat förmodan, att hennes sista sjukdom vore inne, sam; bedt Söderberg att, efter hennes död antaga sig vården om hennes begse barn. Längre fram på eftermiddagen tiltogo kräkningarna och plågorne, så att bustru Nylander slu!l-gen måste afilädas och istaga sägen. Mannen hade under hela tiden varit bemma, men för det mesta uppehållit sig ute i krog:ummet , hvarifrån han likval stundom i-kommit till hustrun för att efterböra hennes tillstånd, deröfver han synts mycket ledsen. Något ond: ord hade e) härunder vexlats makarne emellen. Klockan half 9 på aftonea gick hustru Söderberg derifrån, utan att kuoana förmoda, att systerns sjukdom varit så vådlig, som hon sjeif synts t:o; hvarföre Söderberg blifvit mycket förskrackt och bedröfvad, då hon på måndagsmorgonen fått veta, att systern under natten aflidit. Kakeiugnsmakaren Sandgren hade på måndagsmorgonen varit hemma i Nylanders hemvist. Mannen som dervid anträffsts af Sandgren, hade ej synts serdeles ledsen, men omtalat, att han blifvit uppkaliad till polisen i anledning af hustruns död, som förmodades hafva skeit i kolerasjukdom. Sandgren, som se:t flere i kolera aflidse personer, hade dock j kunnat antaga denna uppgift, enär inga tecken af denna sjukdom varit för handen, hvarföre Sazdgren anmodat Badaremästaren Lake att undersöka förhålandet. Lake bade då i stämt i Sandgrens omdöme och föranstaltat om läkarebesigtmng, hvarigesom förgifiningen slu ligen upptäcktes. En mängd vittnen hafva i detta mål blifvit hos Kämnersrätten börde. Deribland synes den berätteise, pigan Maria Catharina Isezman afgitvit, i synnerhet förtjena uppmärksamhet. Iserman hade hela Söndazen den 26 Oktober uppehållit sig i Nyiauders hemvist. Hustru Nylander hade allt ifrån Morgonen varit vid en lugn och nästan munter sinnesförfattning, endast afbruten genom några yttrade betraktelser öfver brist på sömn om nätterna och en ständig oro om dagarne. Någon osämja makarne emelian hade ej vittnet försport förr än lingre fram på förmiddagen, då hustru Nylander anmodat sin man att gå ut och gifva svinkreaturen mat, mea denne vägrat, under yttrande, att hustrun kunde göra det sjelf. Denne sistvämnda hade, i anlednivg deraf, sedermera yttrat till vittnet: har jag ej svåra och tunga d.? samt då viltnet svarai: åh nej, det tycker jag inte, tilllagt följande af vitinet inför rätten upprepade ord: hvem vet hvad som kan hända mig? då jaz ver barn, kodde mina föräldrar hos en Glasmästare, som hette Möller och var mycke? tuvgsint. Mölier gick en dag uti kyrkan för att bevista afionbören och der bad kan till Gud; ech två dagar derefter gick han och kastade sig tjöu Tror väl Juogfiu Iserman, att den kan bli salig, som sjelf gör sig något? vittnet hude endast sökt afböja samtal af samma art och äfven lyciats bringa hustru Nylavder i en lugnare sinnesförfattning. Om middagen hade hustru Nylander och vittnet gemensamt tillagat maten, hvaribland varit risgrynssoppa med russin, som den förra sjelf afiedt. Sedan hustru Nylander derefter ätit middag, hvarvid vittvet ej varit tillstädes, utan sysselsatt sig ute i fähuset med kreaturen, hade bustru Nylander hastigt blifvit sjuk och börjat kräkas. Sjelf hade hon synts tillskrifva maten denna opasslighet, emedan hon yttrat till vittnet: Herre Gud, jag åt endast litet soppa och känner mig så illamående, samt, å vittnets frågor, om hon möjligen kunnat bli kall eller på anvat sätt ådragit sig sjukdomen, endast svarat åh nej. Illamåendet hade derefter oupp