Aftonbladet – 6 maj 1835, sida 2

Som man vet, förtjena alla politiska kraftyttringar af Sockho ms Dagblad en viss uppmärksamhet, M-rendels ser man någon tid efteråt, sedan nämnde blad och Journalen förberedt siunena, Statstidningen eller Minerva uppträda för att fullaända de storverk, som de andra antyda — och ofta har man återfunnit i högtidliga tal och skrifvelser samma djupa tankar, som ligga till grund för polisbladets radotterier. En sådan tilldragelse företedde sig äfven i går inför Dagbladets publik, som man vet består af både tsiflare och icke-tviflare. Den synes äfven helt och hället lämpad efter den sednare sortens vetande och tankeförnåga. Ibland Dagbladets Hvarjehanda för i går finnes newligen en artikel, hvari Hr Ekstrand och hans vänner, som af Dagbladet kallas Nej-Herrarne, och hvilka påstås hafva gifvit åt Riksdagen dess riktning, uppmanas: att. fullgöra sin skyldighet att påskynda Riksdagens gång, så att allt må va ra slutadt vid den tidpunkt Konungen bestämt. För dem som känna, att ministårens inflytelse på Utskotisvalen bland Ridd. och Adeln och i syanerhet på ordförandeplatsernas tillsättning, är så afgjord, att den icke längre kan vara någor hemlighet, samt att Riksdagsärendernas beredning och föredragning sålunda ytterst beror af de u af RBegeringen tillsatte Landtmarskalk, Talmän och Utskotts-Ordförande, samt vederbörande af det ministeriella partiet äfven nästan uteslutande tillsätta Ståndsoch Utskotts-Sekreteriater, måste natur