Aftonbladet – 5 maj 1835, sida 1

a VELly SLL eUtlsHS UtU mn a ITUAARLIUULVI DUE TM IUVEVL gående punkt, hvartill borde fogas ett tiilägg, som stadgade att Riksgä dskoatoret, innan någon utbetr talniog kunde äga rum, borde hafva emottagit en liqvid från Statskontoret, hvarigenom upplystes att bristen icke tillkommit genom öfverskridande af anslagen. -Yrkade på devna grund återremiss. — Med den siste talaren förevade sig Hrr Falhem, Linderholm, Sahlin, Wedberg, Lake, Justelius, m. fl. — Hr HOLM kunde väl ej inse att den nya redaktionen medförde någor särdeles våda, då, med undantag äf 2:ne hufvudtitlar, desse äro till summan besämde, och något öfverskridande deraf ej kunde äga rum, utan att Regeringen rent af föraktade Ständernes beslut. Talaren trodde dock att ett förtydligande vore af nöden, och att man derföre borde antaga det af Hr We:n föreslagna tillägg. Samma ändamål kunde dock vinnas om man helt enkelt stadgade, att Riksgäldskontoret icke fick göra några utbetalningar utöfver det för hvarje hufvudtitel bestämda eller kalkylerade belopp. Yrksde återremiss. — Hr HALLING förklarade, att han icke börde till deras avtal, som af detta memorial blifvit uppskrämde, emedan han, i sådant fall, skulle anse all embetsmannaansvarighet försvunnen; ville dock, för sinnenas lugnande, medgifva en återremiss, till vinvande af ett sådant tillagg, som Hr Wern föreslagit, eller något deråt. — Arr HALLGREN och RYDIN förenade sig med Hr Wern och Holm, till hvilken mening Hr FRODELL äfven nu öfvergick. — Hr PETRE: ehuru talaren insåg att det af Hr Frodell föresp:glade fö: hållande icke kunde inträffa, utan att Vederbörande Embetsmän med afsigt vårdslösade sina pligter, kunde han dock icke instämma med dem, som sökt att undanrödja all fruktan för missbruk och afvikelser. Att man måste tänka sig möjligheten deraf,Sbevisades bäst af alla de kontroiler och ansvarsstadgander, som grundlagarne innehålla. Det vore naturligt, att icke några dylika bestämmelser behöfdes, derest man egde visshet om ett rättsförhållande utan vank. Detta ville talaren anse som ett lämpligt svar till Hr Halling, till hvilken han äfven wille adressera en erindraa derom, att ministeriel ansvarighet hos oss eluderas derigenom att Kongl. Maj:ts rådgifvare, på sätt man någon gång erfarit, reservera sig emot Konungens beslut, som, esligt hvad mån äfven erfarit, utan hinder af rådsgifvarnes afstyrkande, träda i verkställighet, — Då talaren måste erkänna att redaktionen af ifrågavarande vore ofullständig, och att cenna omständighet undfallit Statsutskottets uppmärksamhet, kunde ban icke annat är yrka återremiss af betänkandet, och skulle gerna se att detsamma vann den af Hr Wern föreslagna amplifikation. — Hr WERN delade Hr Hallings tanka, att det icke vore värdt att taga åt sig någon skrämsel, men förenade sig dock uti Hr Petres mening om embetsmannaansvarighet.. Talaren utvecklade ytterligare sina åsigter öfver det ifrågavarande ämnet, och trodde, att om Riksgäldskontoret icke hade bestämda föreskrifter om hvad som borde betalas eller icke betalas, så behöfdes icke något Riksgäl!dskontor, utan bevillningen kunde då gå direkte till. Statskontoret. Dit syfta äfven många, och ett antagande af det nu ifrågavarande memorialet vore första steget till detta mål; — detta borde besinnas af dem, som önska Riksgäldskontorets bibehållande, såsom en af de säkraste garantier för vårt financiella bestånd. — Hr HELSINGIUS förenade sig med Hrr Wern, Holm och Petrg; Hr EKSTRAND likaså, — Hr HELLEDAIJ faan det förkållandet besynnerligt, att icke någre reservanter anmält sig emot det ifrågavarande memorialet, fastän flere af Utskottets ledamöter här talat emot det. Talaren hade visserligen erfarit att åtskillige Tidningsredaktioner sysselsatt sig med detta betänkande, men; han hade dock ej föreställt sig, att Tepresentanterne deraf skulle låta uppskrämma sig; för sin del biföll han betänkandet. — Hr EKERMAN hade af göromål i Banken varit förbindrad att tillstädesvara i Utskottet då detta ärende der förehades. Talaren vore visserligen icke uppskrämd; men han fann betänkandet oriktigt :uppstäldt, och ville erinra Hr Halling om att anslag mera än en gång blifvit öfverskridne. . Begärde återremiss. — Härefter uppstod någon ordväxling mellan Hrr HELLEDAIJ och PETRE rörande deras förhållanden som Utskotts-Ledamöter. Den förre förklarade, det han icke hämtat: någre initiativer för en: förändrad öfvertygelse från de håll, hvarifrån man nu, i före. varande fråga, måhända tagit dem. — Härpi svavada HA DETRtT Jag Lan ingalunda tille tHnntamsa