Aftonbladet – 2 maj 1835, sida 3

till. Deras högvälborenheter göra täta resor till Tinget, att låta inteckna sina egendomar, eller till hufvudstaden, att söka embeten, för sig eller anhöriga, der det likväl, ehuru med bästa vilja i verlden, icke ailtid är möjligt, art efterkomma deras önskningar. Bränvinspannan sättes väl flitigt i rörelse, och när hon en tid varit i full gång, och magazinet blifvit tämmeligt furneradt, skickar måhända ödets nåd så besynerligt, att ett bränvinsförbud utkommer. Men dels bär det äfven då så besynnerligt åt, att priset icke ändå vill stiga, dels händer det, att när reqvisitionen kommer fiam, och fastagerna slås upp, slår köpmannen äfven upp sin bok, och deri befinnes en högst förargelig sida, som kallas Debet, hvilken han påstår icke desstomindre j vilja gå upp emot ljussidan, som heter Credit. Silunda står det svagt till hos statens grundpelare: de fyra stånden, och med det femte lärer det icke eller vara mycket bättre. Få se om vi icke få höra något närmare derom sid den insstundande jern-riksdagen. Jag är på deva sätt i tillfälle att tjena Tit. med några uppiysniogar ur första hand, om både landet i allmänhet, och bondlandet i synnerhet, hvilka jag hoppas skola väl bekomma. Tit. säger sig hafva hört omtalas, att under loppet af sist förflutna 18 å 20 år, rikets skuld, som lärer uppgått till 30 å 36 millioner Banko, försvunnit. Har Tit. äfven bort talas om hur den försvunnvit? Om detta ej skule vara fallet, som jag väl förmodar, så tillstyrker jag att läsa handlingarne för Riksdagarne 1812 1815, hvilka skola bli en ganska angenäms lektyr. Vare detta neg sagt om den utländska skuldens försvinnande. Men apropos om Statsskuld i gemen, har Tit sig någonting bekant om denna Riksdags förhandlingar? Har Tit hört något talas om det myckna arbete och möda man gjort sig för att åter få riket i skuld; huru man försäkrat att en sådan skuld är dess enda räddningsankar, huru en siat utomdess icke kan bärga sig, huru kan Tit. då anse det väl betäakt, att göra sig af med ena skuld, hvari man en gång haft den lyckan att råta? Och kan Tit. gissa för hvars nytta den nya skulden bör kontraheras? Jo, för landtmanrnens, hvilken man försäkrar skall befinna sig i den svåraste belägenhet, fördjupad i gäld, urstånd att hjelpa sig derur, ja att ens betala sina räntor. Hvad tycker Tit nou om den trefnad och belåtenhet, som Tit försäkrar i allmönhet råder? Märk väl nemligen, det är icke de fördömliga liberale som begärt ett sådant lån, och till ett sådant ändamål, uian det är de berömlige loyale, och saken bör sålunda för Tit. som ynes vara en Jloyal par excellence icke vara någotätvifvel uuderkastad. Vidare säger Tit. sig hafva hört omtalas att Baokens metalliska fend ökat sig från 5 till 7 milloner. Hvad denna uplysning är iotressant och glädjaede. Det esda förargliga dervid är, att de fleste enskilde klaga öfver, att deras valutor minskats i vida större proportion än bankens ökats. Förargligt är det också att de flesta egendomar dels äro så öfverintecknade, att det ingenting mer kan fås på dena, dels utsökningsverket så illa anskrifvet, att lånet på en landtegendom verkligen är en äfventyrlig operation, den stund låntagaren icke vill eller icke kan betala sin ränta. Vidare heter det att 12 å 15 millioner blifvit utgifne till an!äggande af kanaler, till beföstningsarbeten, till hamn-skeppsbrooch andra allwänna byggaaders upförande. Se detta var vu ett gansia godt resopnemang, och om de enskilde jemra sig, ar det åtminstone väl att statsbjulet rullar, såsom en framligen Exulens uttryckte sig. Tit. hade i decnua punkt kunnat tillägga: det nya Garnisonssjukbuset, som väl nu snart blir färdigt, om det ock kostar, äfvensom det andra Gardets kassern, det nya Bancohuset m. fl. Derefter säger Tit. att bevillningen af fastigheter i flera län blfvit nedsatt 15 :del? Detta är i sanning fägneseamt för de län, der sådant skett, så framt dec kommit sig deraf att fastigbetsvärdena tillisa blifsit nedsatta. såsom vi sett på flere ställer; men skulle Tit. eljest vilja veta, hur det förhåller sig med statsutgifterna i det hela, så uplyses det afriksdagsbesluten, att de, i förhållande till varupriserpa, stigit omkring dubbelt på de sista 20 åren