Aftonbladet – 2 maj 1835, sida 3

Red. har från en landtman i en af rikets södra orter fårt sig tillsäcdt nedanståendebref, hvars tillen del skämtande, och till en del allvarsamma innehåll savnolikt skall läsas med intresse: TILL ÄRLIG SVENSK I JOURNALEN FÖR D. 7 APRIL Ärlige och välförståndige brefskrifvare! Uadertecknad, biende i Smålsnd, er höll för ett per veckor sedan genom en vän del af det bref Tv. skrifvit i Journalen för den 7 dennes, bavdlarde de rebus wvariis et nonnullis aliis, angående allmärcrca ställningen i Sverge. Jag fann deråf med stor fagsad, att Tit. är boendei en laodsort, i hvilken icke allenast allt står till på det bästa sätt, uten att Tit. äfven har den godheten att berätia hun förträffligt vi usi andra landsorter befinna oss. Jag blef i början häröfver så glad, att jag drack den Ärlige Svenskens skål i ett stop gammalt srligt Svenskt öl som jag ännu har qvar i min kälIare. Efter denna operation föll det mig dock in, att annu en gång läsa Tit. instruktiva artickel, och jeg må säga, att jag, vid den närmare uppmärksamhet som jag nu egnaade deråt, fann missa tankar om Tit. bekantskap med sakerna betydligt förärcrad, och det syntes m!g mera såsom om Tit. had: anseoligt förgyllt sakernz, kanske till och med mera än hvad Tit, sjelf skulle kunna vidhålla med handen på bjertat. Slutligen blef jag så ifrig att jag beslöt att tillskrifva Tit. några oförgripliga anmärkningar öfver den ytlighet cch ensidighet hvarmed Tit. bedöm: den allmänna ställningen; och då jag icke känner Tit, värda adress eller rätta name, (emedan benämningen ärlig Svensk naturligtvis erdast är antaget för tillfället), så vidtzger jag samma utväg som Tit. sjelf, neml. att adressera brefvet til! en tidning. Allså till saken. Tit. kallar sig landtmas, och vet Ekväl icke hur det står till på land:byggsen! detta är dock ej förvånansvärdt, när Tit. säger sig vara Svensk cch ej et hur det står till i Sverige. Jag är äfven på en sång landtman och Ssensk, men jag bar icke allenast följt Iitet med min tid, utan, hvad som värre är, tiden bar alltför mycket följt med mig, oc med tiden hafva kommit Länsmwän och fjerdinssmän, stämningar och utslag, pavtningar och utnätnings auktioner, bränvinsförbud och redskapsko: liskationer, förhöjningar på debet-sedeln, förhöjmcar i rustnings-besväret, och detta icke allenast bes mig, utan äfven hos grannarne, så att j2g icke kurpat bli okunnig om tiden, ehuru gerna, jag skulle vet det. När jag någon giårg gjort en nödtvungen färd åt staden, för att besöka köpmansboden och Landskancelliet har jag der hört enahanda jeremiader; man har klagat öfver att handeln, är i stockning men utskylderna i framskridande, omnia ruunt in pejus säger vår kyrkoherde, och på herrgårdarne rundt omkring förmäles, att det icke eller skall stå bättre