Aftonbladet – 29 april 1835, sida 1

om man ginge den vanliga vägen, så kunde ett sådant bifall lika väl erhållas, om också icke på ett så eklatant sätt. Talaren utvecklade vidare sin opposition emot detta föregifna öfverträdande af formerna, och påsted, att det isynnerhet vore opassande för Lord Russel att framställa en sådan motion, som den ifrågavarande, utan att f rst afvakta kyrkokommissionens betänkande, då han sjelf såsom kronans minister tillstyrkt denna kommissions tillsättande; framställde å nyo skräckbi!den af unionens med Irland upplösning, såsom en följd, i händelse Lordens motion bifölls, och föreslog derföre att uppskjuta öfverläggningen rörande densamma till en viss bestäred tid, nemligea när en plan för öfverskoitets användande förelades Huset: en utväg, som taiaren förmente al:a dem vara förpiigtade att välja, som väl gillade motionen i allmänhet, men dock buro farhåga för att uppväcka förhoppningar, hvilka sedermera icke kunde realiseras, eller som icke gerna sågo, att en generell princip fastställdes genom ett beslut af Huset. Slutligen trodde Sir Robert sig kunna påstå, att motionären sjelf (Lord Russell) nu skulle inse, att det vore bäst uppskjuta motionen eller alldeles återtaga densamma, om ett passande tillfälle dertill yppades; ty af den omständigheten, att han, innan motionen framställdes, önskat se kyrkokommissionens berättelse, eller åtmins:one en del af densamma, visade sig, att han sjelf icke hade tillräcklig klarhet öfver runden för sin motion, och at blott hans vänners ohejdade ifver tvungit honom att i förtid uppträda med densarsma. Mot slutet af sitt tal begagnade Sir Robert tillfället, att framställa motionen såsom endast och allenast åsyftande ministerens fall. Det är möjligt — sade han — att J besegren oss. Men jag kan icke övska eder lycka till dezna seger. I förneken att hafva framställt motionen af partiafsig:er. D:n kan emellertid möjligtvis sätta eder istånd, att bämma de allmänna ärendernes gång, så länge de befinna sig i den nuvarande administrationens händer. Den kan tjeva som ett program för edra grundsitser, hvilka måhända ull slut vinna öfverhanden, men äfven om detta sker, så triumferen dock icke! Tillåten mig få hviska i edert öra, såsom slafven fordom i triumfatorns — en förrältoing, som i denna vigtiga kris kan öfvertagas af den frie mannen, utan att hans ära deraf lider. I talen om eder öfvermakt, eder kontroll öfver styrelsen; lät mig få hviska i edert öra, att om I också här segren, om I också ären i stånd betvinga våra åtgärder i detta hus, så är eder makt dock utom dessa murar icke densamma som inom dem. Ja, sjelfva den lärde och hedervärde ledamoten (OConneill) skall medgifva att jag icke utan skäl öfvertagit slafvens role hos de gamle, då jag påmint den triumferande segrarn om det fåfangliga i alla menskliga önskningar och ovaraktigheten af de dödliges segrar. Måhända äro vi här svaga; men jag säger eder annu en gång, vördnadsfullt men i fast ofvertygelse att tala sanning, det gifves ett offentligt tänkesätt, oafhängigt af majoriteter och som icke kan kontrolleras gesom voter ngar, cch hvilket det är lika nödvändigt att äga på siB sida som majoriteten i detta Hus. Jag har aldrig varit mera öfvertygad om någonting än jag är om den sanningen, att allmänna tänkesöttet aldrig genom sitt bifall, om också måhända genom sitt undsernde, skall sanpktionera edra bemödanden att lägga hinder i vägen för regeringens nyttiga åtgärder, om äfven dessa bemödanden krönas med framgång, Allmänna tänkesättet skall icke gilla edert förklarade misstroende för styrelsen, om det är eder afsigt att förevarande motion skall anses innefatta en sådan förklaring. Hvarföre icke öppet uttala hvad I menen? Hv:rföre begären I af mig, att jag skulle åtsga mig verkställigheten af edert beslut? Hvarföre påstån I att Eder afsigt icke är att störta ministeren, utan blott att tvinga styrelsen sluta sig will eder politik, och att föreslå de åtgärder I önsken att se verkstallde? Ären I väl så säkra om framgång, och i sådant fall ären I väl beredde att öfvertaga landets styrelse? Denna fråga förtjenar ett svar. I nåstån att I hafven medlen dertill i händerne. I ären stolta öfver eder majoritet. Om I kännen eder i stånd att taga i edra händer styrelsen öfver detta land, så väljen den vig jig utpekat för eder, Om I kännen eder starka genom folkets förtroende cch genom majoriteten i äetta bus, så väljen den väg cam eeLaull cätta eder 1 Stäård amtt fanan föngaR