UTRIKES. DISKUSSION I ENGELSKA UNDERHUSET RÖRANDE IRLÄNDSKA KYRKANS INKOMSTER. (Slut fr. gård2gsbl.) Sir Robert Peel sökte d:refter att vederlägga ett argument, som å motsidan blifvit deduccradt från en parlamentsakt i Henrik VIII:s tid, hvilken ålägger det protestantiska presterskapet i Irland, att besörja om barnaundervissingen, utan afseende på sk:llnaden i trosbekännelse. Talaren påstod att nävade parlamentsakt ingalunda gjorde folkundervisningea i allmächet till en pligt för det protestantiska pi: esterskspet, utan endast hade till ändamål att befordra protestantismens utbredande, derigenom att den lemnade en öfveruppsigt öfver foikets uppfostran åt de protestantiske presterne. Scdan Sir Robert framställt det påstående, att oppositionen sjelf icke Var ense om huru vidsträckt den af henre uppståallda princip skulle tillämpas i verkligheten, att väl endast få bland dem p1samvete kunde förklara; att de avsågo den nu förslagna regleringen af Irländsia kyrkans angelägenheter för definitiv och afgörande, att mången bland dem i sjelfva verket ej skulle låta sig nöja med mindre än en fullkomlig omstörtning af denna kyrka, fortfor han på följande sätt: emrdsn jag känner detta, emrdan det är för mig klert, att I sjelfve gjort den ställning omöjlig att b.behåila, i hviiken I viljen att jag skall förena mix med eder, derföre vill jag icke lemna min röst eller mitt understöd åt något annat användande af kyrkans egendom, än ett sådant, som sker till fö. emål, hvilka stå i sammanhang med den herstande protestantiska kyrkan. Jag vet, att det bes!ut man föreslår Huset att fatta, till sitt väsen är tomt och bedrägligt; det sänder icke frid utan krg. Det skall uppväcka förhoppningar, för hvilkas realiserande J skolen bäfva tillbaka, och jag vill hellre gifva efter för hafden, hvilken är starkare än lagen, än antaga eder plan. Om derföre, såsom en preliminär åtärd, denna resolution antages, så får jag härmed förklara, att jag skall sätta mig emot motionen att bilda en komite. Om en komit tillsättes, så skall jag der bestrida billens framgång, och af alla krafter motverka den föreslagna skrifvelsen till Konungen; och deita på den grund, att ett sådant steg är alldeles nytt och hitil!s utan exempel. I afseende på det ändamål man föregifver sig dermed hafva i sigte, är en sådan skrifvelse onödig, och ser ut som ville man blott genom densamma gå förbi Öfverhuset. Om J viljen gå en sådan väg, så göf ren det ärligt och öppet. Den föreslagna skrifvelsen till Konungen grundar sig på en alldeles onödig formell punkt. Konungen skall eftergifva vissa rättigheter; detta tages till förevändning, hvarföre mar på förhand måste azbålla om hans bifall. Men