Aftonbladet – 27 april 1835, sida 1

UU oo NE ENSE: Tv tat dr slutet derom, till dess Stats-Utskottet, i anledning af de redan inom Riksstånden fattade besluten, inkommit med sitt jemkningsförslag, samt med sva i anledning af Anders Danielssons motion sörande vissa detalj frågor i verställigheten. Hr v. H. förmente ock att H. E. Hr Griefve af Wetterstedt, i sammanhang med hvars motion i ämnet Friherre Cederström J. framställt ett förslag i afseende på verkställigheten, icke kunde hysa någon anvav afsigt än att pröfniogen i Stats-Utskottet af detta Friherre Cederströms förslag borde föregå Ridd. och Adelns beslut. Hr af Dalström förde vid detta tillfälle den talan som de förra gångerne förts af Hr Gen.-Adjutanten för Armern Grefve Brahe (som sjelf nu förhöll sig passiv). Hans argument var att armeens in:resse skulle allt för mycket äfventyra genom den fö: eslagna förändringen. Friherre Cederström uppehöil sig jemväl vid kapitlet om overkställbarheten samt sättet och villkoren, hvilka paturligtvis, nu, sisom uslhid, borde hindra ieformen. — Emot Hr Kammar-Presidenten Friherre. Cederström samt Stats-Sekreteraren för Ecelesiastik-ärenderne yttrade sig nu v. Presidenten af Billbergh, bevwisande med författningarne i handen, att förslaget, äfven i sitt närvarande skick, vore, eburu medförande något besvär för upbördsoch redovisande tjenstemän, deck möjligt att verkställa utan förändring af uppbördsoch redovisningstermiverne; men äfven för den händels-, att några alltför stora svårigheter skulle vid verkställigheten möta,-så kunde talaren icke inse någo! synnerligt äfventyr dervid, att åt Kongl. Maj:t uppdroges att en eller annan vecka framflytta uppbörds. ech redovispingsterminerne, och då vore ju saken afhulpen. I samma åsigt ytJ P y trade sig Arr Dalman FF. F. och Stuart C. G. De förundrade sig visserligen icke öfver att Hr wv. Hartmansdor ff. sow vore emot sjelfva saken, nu sökte hindra depsamra, under förevändning att den icke -vore verkställbar. Talarne förlitade sig hkväl i detta fall på den större sakkännedom och erfarenhet i dessa ämnen som Presidenten i KammarRätten och f. d. ledamoten i Kammarkollegium HAr af Bilibergh innehade, och hvilsa egenskaper, i dessa talsres tanka, icke tillräckligt jäfvades af Friherre J. Cederströms motsägelse. De framställda armärkningarpe voro dessutom af en så mirutiös art, att de knappast. förtjent att upptagas, ersedan det vore aldeles tydligt, att Regeringen, utan tt i den ringaste. mån inkräkta på foltets lagstiftningsmakt, kunde, i händelse af betof, afhjelpa dessmma. Då BondeSiåndet sjelfmant gått Ridd. och Adelns uppuwaniog till mötes, i afseende å markegångstidens framflyttnivg, så skulle tvifvelsutan Ridd. och Adelns anseende lida om Ridd. och Adeln vägrade ast nu hålla det löfte, som innefattades i Ståndets svar uppå Bondetåndets förra inbjudninog. Ett afslag å den nu framställda hågan skulle innefatta ett gäckeri emot BondeStåndet, och Ridd. och Adeln borde ibågkomma, att det dock ytterst vore uppå det:a Stånd, som både Fäderneslandets och Ridd. och Adelns sjelfbestind hvilade. Beträffande den förespegling H: v. HartmansdorfJ gjort angående det rådsag, ban ämnade att i frågan afeifva inför Kopungen, så enär Hr von Eerimansdorff ännv vore föredragande endast för eklesiastikärenderna och ce: ifrågaverande tillhörde finarsd: partementet, hoppades man ati den värde Råggifvaren icke måtte så hastigt byta om plats, att han blefve i tilifälle att jemväl inom Konungens rådkammare söka kullkssta den ifrågavarande reformen, i händelse BR. St. skulle densz mma bifalla, och byad angick de Konunrgens Rådgifvare, som egde laglig ratt att i konseljen yttra s:g öfver äm e:, så vore Kongl. Maj:ts vid denna riksdag efgifne, af dem samtleligen tillstyrkta proposition i ämnet, hvilken, oaktadt den tvätydighet He von Haitmansdorff och hans anhän-. gare sökt deråt gifva, likväl, så vidt talarne förstodo Svenska språke!, bestämdt ionefattade den tanka, alt rävtttagares uppsägningsrätt borde upphöra — en borgen derför, att dessa Rådgifvare gillade den ifrågaställde reformen, en borgen som ytterligare nu blifvit bekräftad ef H. E. Hr Utrikes Statsmivisterr. Grefve Horn C. F-. ansåg Kidd. och Adeln böra antaga BondeStåndets inbjudning, äf.en derföre att Ridd. och Adeln genom ett föregående beslut snart sagt gifvit på hand i frågan. Frib. Ludv. Boije och Hr Ox:hufvud tilltyrkte äfvenledes bifall: Hr P. G. Cederschöld vädjade ill Ståndets rättskänsla, huruvids, sedan Adeln geom ett förecsående bhecluat aifvit BondeStåndat 400