Aftonbladet – 27 april 1835, sida 1

FRÅGAN OM UPPHÖRANDET AF RÄNTETAGARES UPPSÄGNINGSRÄTT. (Debatter på Riddarhuset den 23 April f. m.) Läsaren har sig bekant att sedan Ridd. och Adeln vid ett tillfälle bifallit Stats-Utskottets förslag att i stället för årliga markegångspriser, ett medium af tio års sådana priser skulle ligga till grund för förvandlingen i penningar af räntegifvares naturaprestatioper; men vid ett annat. tillfälle, då Hr General Adjutanten för Armeen blandade sig isakea och förespeglade de förluster, som armeens befäl förmentes komma att lida af. förändringen, . vägrat att godkänna Utskottets, såsom omedelbar följd af markegångsprisens bestämmande i medeltal, gjorda tillstyrkande att räntetagares uppsägnvingsrätt måtte under vissa vilkor upphöra; så hade Hedervärda Bondeståndet inbjudit. Ridderskapet och Adeln att, i händelse Ridd. och: Adeln ville förändra sitt sistnämde beslut, Bondeståndet då ville -antaga det förstnämda. Denna inbjudning har, såsom läsaren har sig bekant, väckt mycken villervalla, hvartill orsaken varit ingen annan än en schism imellan Konungens Stats Råd; med Hans Exeiensc Hr Utrikes Statsministern samt Stats Utskottets Ordförande, Regeringens allt i allom, såsom en förfatare kallat honom, biträdd af Stats-Utskottets öfrige: leda-möter, samt de ännu qvarvarande reformvännerne på Riddarbuset å ena sidan, och å andra Hr General Adjutanten för Armdeen samt Stats-Sekreteraren för Eklesiastik-ärenderna med deras militäriska och historista anhängare. Nu blef frågan att möjligen t llvägabringa en förening, åtminstone ett konkubinat imellan dessa opinionsföreståndare och deras serskilta fraktioner. Vägen dertill var naturligtvis jemkning. Således vickte först Frih C. O. Palmstjerna (Stats-Utskotters f. d. Ordförande) ett jemkpingsförslag, bvilket remitterades till StatsUtskottet, och i afbidan hväruppå Bondeståndets inbjuduing skulle hvila. StatsUtskottet kunde likväl icke förmås att upptaga detta förslag, i följd hvaraf Bondeståndets inbjudning för andra gången törekom. Nu framträdde H. E. Utrikes ministern med ett anpat jemkningsförslag, hvilket förnämligast gick derpå ut, att tiden för markegångssättningarne skulle framflyttas från den 4 Dec. såsom StatsUtskottet föreslagit, till den 15 Januuari, med hvilket förbehåll H. E. förmodade, att de serskilta meningarne kunde förlikas och Bondeståndets inbjudning i sjelfva hufvudssken -antagas. Detta förslag blef jemväl remittesadt till Stats-Utskottet, och Bo deståndets inbjudning förklarades ytterligare hvilande. Men Stats-Utskottet gaf ej beller nu med sig. Ret upptog icke Grefve af MWetterstedts motion. Bondeståndets inbjudaing skulle således nu för fjerde gången företomma till afgörande och Ridd. och Adeln fattade dervid det beslut, att ståndet nödgades afslå samma inbjudning, emedan den icke kunde antagas utan i förening med framflyttning af tiden för markegångssättningarne till någon dag i Januari månad. Nu boppades förmodligen den historiska skolin att vara saken qvitt. Men se: Bondeståndet fann den ifrågaställda förändringen så vigtig, att, enligt hvad våra läsare jemväl hafva sig bekant, Bondeståndet bestämde dagen för markegångssättniogerne till den 8 Januari, inbjudande desslikes Ridderskapet och Adeln att, då sålunda det hinder, som mött för antaganden af Bondeståndets förra inbjudning, blifvit undanröjdt, dersamma bifalla. På denna punkt stod frågan i Ridderskapet och Adelns plenum den 23 i denna månad. H. E. Grefve af Wetterstedt uppsteg omedelbart för att tillstyrka bifall till iobjudninger. En hvar skulle också verkligen föreställa sg att det vore en bestämd logisk följd af Adelas förira beslut, att :Bondeståndets inbjudning skulle antages, sedan ståndet sjelfmant ingått på de vilkor Adeln föreskrifvit. Men Thors kockar kunna väl slagtas; de stiga dock Iefvsnde upp igen morgonen derefter — så är det ock med våra historiska. Sålunda förnam man Hrr von Hartmansdorff A. och Rosenblad B. ånyo anstränga alla sina krafter för att bevisa Ridd. och Adeln att antagandet af den ifrågasatta reformen vore en orättvisa mot räntetagarne; att förslaget vore overkställbart; att Ridd. och Adeln icke xore bundet af sitt senaste beslut m. m. förklarande Hr v. HartmansdorfJ att ståndets anseende torde alt för mycket blotiställas om ståndet fattade ett bcslut som ej lät verkställa sig; och talaren ansåg sig desto heldre böra fästa uppmärksamheten derpå,