Aftonbladet – 22 april 1835, sida 1

Prb PUPURBU TFUÄGLCfR UtaClClRAtiNger KK 6 0. M. OR neee RR —— trade sig mot emancipationen, och likväl hade Sir Robert sedermera sjelf föreslagit emancipationsbillen. Talaren åberopade sig härvid på ministerns bekanta manifest till valmännen i Tamworth och på yttranden, som han sedetmera haft i parlamentet, i hvilka han väl uttalat sig för en jemnare fördelving af kyrkoinkomsterne, men em t hvarje användande af desamma för andra än eklesiastika föremål. Men i närvarande stund, då ministrarne sjelfve föreslagit åtgärder i afseende på kyrkans inkomster (tionden i Irland och England), och man har att förvänta betänkandet af den kommission, som blifvit nedsatt till undersökande af Irländska kyrkans inkomster, i ett sådant ögonblick är det af största vigt, att känna Husets åsigt i afseende på användandet af kyrkorevenyerne; och de:taär så mycket nödvändigare, som ministeren uttalat sin åsigt, och harmoni endast då kan sägas ega rum ineilan henne och Huset, när detsamma är af lika. mening som ministeren i afscende på frågan om kyrkan, hvilken, allmänt erkännes såsom den alra vigtigåste angelägenhet. Det är vida bättre att en gång för alla komma till klarhet öfver, huruvida wministeren eger Husets förtroende eller ej, än att, session eftersession, vecka efter vecka företaga mål och bevilja anslag, under det man sväfvar i okunnighet om denna vigtiga omständighet. Framläggandet af kyrkokommissionens berättelse behöfver icke afvaktas; ty minisleren har redan yttrat sig tillräckligen tydligt 1 hvad anda den ämnar upptaga denna berättelse, och det kommer derföre blott an på om de principer, som majoriteten af Huset hyllar, instämma med ministerens åsigter i denna fråga. I afseende på användandet af öfvers! ottet af kyrkoinkomsterna föreslog Lord Russel att följa den grundsats, Lord Stanley antagit vid upprättand-t af nationaluppfostrings-institutet för Irland, och att införa ett gemensamt system af moralisk och religiös (undervisning för mediemmarne af alla trosbekännelser. Ingen åtgärd vore, i Irlands närvarande ställning, mera ägnad att upprätthålla fugnet i detta land, än befordrande af folkuppfostran. Tsalaren anförde vid detta tillfälle hvad .en utmärkt, andlig medlem af Engelska kyrkan yttrat, nemligen: att en faltig mans trosbekännelse icke behöfver vara lång, men den måste tidigt inpreglas, och vara äkta och sann. Om han tror, såsom ordspråket lyder, att han måste dö som en hund, så ska!l hån också uten tvifvel lefva som en hund. Att gifva de fattiga uppfostran, är vis. serlig.n en stor välsignelse för dem, och om de, som af politiska a!sigter vilja undachålla under visning för den fattige, endast ville gå tillräckligen längt i sina argumenter, så skulle de kunna bevisa, att de hsfva rätt att stympa eller beröfva det lägre folket synen, blott för att få dem desto medgörligare och mera undergine deras herrars vilja. Men en hufvudsak vid denna nationaluppfostran är, att icke anfäkta deras religiös2 trö som tänka annorlunda; endast på sådant sätt är det möjligt att åstadkomma en allmän folkuppfostran, till gagn för staten, såsom exemplet af de efter Lord Stanleys plan i Irland redan upprättade skolor visar, i hvilka den slörsta harmoni räder, och hvilta redan stiftat sann nytta. Till slut fästade Lord Russell uppmärksamheten på orimligheten af deras inkast, som väl medgifva parlamentets rättighet, att på ett ändamålsenligare sätt fördela kyrkoinkomsterne bland dv andlige, men icke medgifva deras användande för andra än eklesiastika för-mål. Om man antager, att kyrkans egendom är alldeles lika med privat egendom, och att Parlamentet derföre ickeäger någon dispositionsrätt öfver densamma, så utgår man visserligen från en f.l.k grundsals, men begår ingen oriktig slutföljd. Men den, som en gång medgifvit parlamenets rätt att disponera öfver kyrkans egendom, har satt densamma i lika kategori med statens, och gör sig löjlig om han vill underkasta parlamentets dispositionsrätt inskränkvingar, som lagen icke känner i andra tall. Man säger oss — yttrade talaren slutligen — att kyrkans egendom nyttigt användes. Men på hvad sätt användes den väl? Antalet af katoliker i Itiand förhåller sig till protestanterne, som 15 till I. Skall nu kyrkans egendom endast användas till nytta för de rika d. v. s. protestanterne? Har endast jordägaren rä:t till religlonens tröst? En herskande kyrka är isrättad för alla klasser, till tröst och uppfostran för de fattige, såväl som för de rike. Bland de personer, som äro betungade genom den herskande kyrkan i Irland, utgöres deu stora majoriteten af katoliker; den esa dagen efter den andra måste de skatta till denna kyrkas underbåli; alla dessa personer erlägga afgifter till upprätthållande af en kyrka. af hvilken de icke hafva någon fördel, om man också vill påstå, att de icke hafva någon orsak till klagan, emedan betalniovgssky!digheten häftar vid jorden, som de odla. Den motion jag nu framställt, skall i min tanka göra ett slut jå våldsamheterne i Irland, och jag tror att förrän den: blir antagen, är ej något lugn att förvänta der-tädes, äfven om billen rörande tionden skulle gå igenom i dess nuvarande skick: Jag tror att Iyrländska folket har en varm tillgifvenhet för Storbritiannien, och att det är vänligt och humant sinnadt. Fastän våldsamheter, förorsakade af politiska tvister, äga rum, så skall dock ingen främling, som varit i Irland, neka, att han blifvit väl emottagen, till och med af de fattigaste och ringaste invåna: ne; en obegränsad gästfrihet råder bland alla klasser. Med sådava känslor och sådant förhållande mot iadivider, erbjuder sig nu ett tillfälle att, genom antagande af denna motion, förvärfva äfven åt parlamentet landets tacksamhet. Detstår nuieder makt, att handla fritt från hvarje tväng, emedan intet krig med utlänningen, intet invertes upror hotar; det står i eder förmåga, att slutligen börja med verkstäl!ande af en reglering i denna stora fråga, bvilten, vär den en gång blifvit tillvägabragt, också mäste bringa frågan om unionens upplösning i förgätenhet och lugaa folkets sinnen. En nation, så utmärkt genom män, hvilka täfla i loyalt handlingssätt, skall med tillbörlig tacksamhet tanttanma dan havictfa Välmammn nan OK Ak