vanligt vid dylika tillfällen, detta ohyggliga skådespel. Äfven en mängd åkande i byrvagnar hade infunnit sig. NÅGRA ORD ANGÅENDE GREFVE D. FRÖLICH, SVENSKA MINERVA, NYARE ARGUS SAMT GUBBAR OCH VILJOR. Läsaren torde påminna sig, att Hr Grefve David Frölich en väcker afton för en korrt tid sedan, icke långt efter sin märkvärdiga förklaring på Riddarhuset, oformodadt uppträdde med en annan till allmänheten, uti ett bihang till Stlatsiidningen, hvaruti ordades åtskilbgt om liberala och illiberala tidningsredaktioner med mera, men i synnerhet om Arr W. F. Dalman och L. J. Hjerta personligen, såsom hufvudredaktörer af tidningarna Dagligt Allehanda och Aftonbladet; äfvensom att Hr Grefven vid samma tillfälle lofvsde publiken nöjet af ännu ett dylikt bihang, som skulle innvefatta ex fortsättning af samma thema och slutsatsen deraf, eller sjelfva kärnan af hvad Hr Grefven tänker om sakerna under innevarande riksmöte. Vare sig nu att det antingen är Ur Grefvens trägna göromål såsom Ocdförande i Bankoutskottet som kommit emeilan, eller Statstidningens farhåga att genom Hr Grefvens inryramande äf:en uti ett sednare bihang, nödgas på samma sätt gifva offentlighet åt ett svar af Hrr Dalman och Hjerta, som enligt hvad i Aftontidningen annonserades, kunde komma att adresseras till Statstidningens redaktion3 nog af, denna Hr Grefvens sednare artikel, hvars uppgång på publicitetens borisont alla aftnar varit väntad med föga mindre otålighet än sjelfva kometens på den astronomiska, har sedermera icke afhörts, oattzdt både en fullmåne och ett nedan under tiden inträffat; och det ser ut som den antingen torkat in i Hr Grefvens blickhorn, eller tills vidare blifvit lagd ad acta i Statstidoingens byrå. I afseende på derna omständigbet återstår således för närvarande intet annat för allmänheten, än att beväpna sig med ytterligare tålamod. För vår del vilja vi blott, i fall någon obentgenhet å Statstidningens sida skulle vara anledningen till Hr Grefvens tystnad, hafva äran härmed erbjuda honom ett rum i värt blad för hvad han ytterligare har att andraga, och torde Hr Grefven häraf finna, att om än Aftonbladets redaktör, Hr Hjerta, enligt Grefvens förmodan är inkorrigibel i vissa fall, så hyser icke blott han, utan äfven hans vänner, redaktörerne af det Nya och Nyare Aftonbladet, tillräckligt god tanka om det intressanta uti Hr Grefvens framställningssätt, för att önska förhjelpa Hr Grefven till undanrödjande af alla de hinder som kunna ligga i vägen för uppfyllandet af hans löfte. Som det emedlertid är oss okändt, buruvida Hr Grefven töckes begagna sig af detta anbud, eller om den af honom började striden kommer att slutas med Grefvens uppträdande incm det officiella skranket, så hafva vi ansett oss icke längre böra dröja att framställa några anmärkningar som väl icke uteslutande angå Er Grefven och hans artikel, ehuru densamma åtminstone dertill gifvit en anledning; men som i afseende på den uppstådda polemiken angående Hr Grefvens icke inträdande i administrationen, vi våga tro skola bidraga till afslöjsnde af åtskilliga dagens mysterier inom publicitetens område. Läsaren torde nemligen hafva fästat sin uppmärksamhet dervid, att det bemötande Grefve Frölichs förklaring äfvensom hans artikel i Statstidningen rönte, både i Aftontidningen och i Aftonbiadet, var ganska lindrigt i jemförelse med dess medfart ifrån tvänne andra tidniogsredaktioner, nemligen Svenska Minerva och Nyare Argus, som ge nast begagnade sig af hans oförsigtighet, för att ordentligt kasta sig öfver, och söka andeligen sönderslita och uppäta honom. Må man icke föreställa sig, att detta gällde endast G:efve Frölichs person. Nej, orsaken och syftemålet var vida djupare; hvilket svart skall blifva tydligt för den, som behagar följa oss till slutet på denna uppsatts, Vi beböfve troligen icke återföra i minnet, hvad som redan från mer än ett år tillbaka omtalades, angående tillvaron af tvänne fraktioner inom Konungens konselj, hvaraf den ena i allo anses; representera det nu gällande styrelsesystemet, under det man förmodat, vare sig med mer eller mindre skäl, att den andra, om den vunne någon förstärkning af liktänkta kolleger, skulle vara böjd att ingå på några koncessioner åt de verkligt konstitutionella och 1epresentativa grundsatserna, och en och, annan Lland da uvslfaaumaer car ÄeLuultla felkaA Af dann on