Article Image
Meg Jo OR kännveise. Minerva gör dock numera icke många proselyter; dertill har hon för mycket uppriktigt uttalat absolutismens grundsatser, som icke mera finna någon sympati bland Svenska nationeo; och bennes ofta upprepade follir i detta. afseende har dessutom en sådan grad af naive:d, att hon sjelf merendels tyckes skrifva mindre i åaopp om någon effekt på allmänheten, än för att tillskynda en och annan af gubbarna sjelfva någon tröst till ersättning derför, att de finva deras tid snart vara förbi, för att aldrig mer återkomma. Men deremot torde det hafva undfallit mångens uppmärksawhet, ett gubbarna en lång tid bortåt haft en aonan, vida skickligare och verksammare bundsfö:vandt ibland pressens organer, uti redakiören af tidsvingarna Nya och Nyare Argus. Hvad oss beträffar, så hafva vi redan för mer: än ett år tillbaka tydligt märkt denna sakernas ställning, ehuru vi ej förr än pu ansett tiden vara inne att fullkomligt afdraga töckelset, och framlägga bevisen på den taktik, som besagde redaktion härvid begagnat. Detia dröjsmål har också i så måtto varit väl beräknadt, att bevisen nu verkligen kunna sägas vara fullständiga, och intet tvifvel mera återstår om det mål, för hvilket den politiske vingla:en — himlen vete af hvilten afsigt — arbetar. För att rätt kunna genomskåda nämda taktik, bör man först känna dess hufvudregel, som är, att den som vill med något hopp om framgång i allmänna tänkesittet motarbeta reformer, hviltas behof redan börjat allmänt och tydligt inses, kan får icke, såsom Minerva, rusa rakt emot detta tänkesätt, och rent ut förklara, att han icke will hafva några sådana, eller uppgräfva gamla döda legitimitetsläror. Då det framför allt gäller att göra sig hörd, måste han till en början fastmer högre än alla andra ropa på reformernas nödvändighet i allmänhet, alldeles såsom Advokaten Etterbonma i Brodertvisten oupphörligt upprepar, att han är en hederlig man, till dess de som jså noga undersöka, börja lyssna dertill, och en och annan tro på försäkringen. Men, under ständigtrepeterande häraf, för att bibehålla det insteg som tanklöshetea ofta nog stänker åt blotta charlataneriet, låter han sig derjemte högst angeläget vara, — och häri består jus. konsten, att, så snart fråga om reform i något serskildt fall uppstår, eller något ditåt syftande förslag framställes, ropa ännu högre: jag är väl reformernas vär; men den reformen duger icke; ifrigt bestrida hvarje grundsats, som dermed står i sammanhang, under skojande och skrik att sättet är odugligt, för hvilket påstående han dock väl aktar sig att ingå i någon bevisning; med frisk oförskämdhet sammanljuga de oblygaste påståenden emot dem, som huf-udsakligen arbeta för reforme:nas salt; men framförallt undvika att sjelf framställa något positivt, i stället för det ban fördömer. Den som med någon uppmärksambet följt Argus i dess politiska taskspelerier, skall finna att han med en planmässig kons: qvens uiöfvat denna taktik: hvilken hos bonom visst icke är någon nyhet, men under sedoare delen af innevarande riksdag framträdt tydligare än någonsin. Sålunda torde läsaren till exempel erinra sig, huru vi redan före denna riksdags början följde och visade hans mångfaldiga slingringar i frågan om representationsförändringen. Den egentliga taktiken i denna fråga utvecklades dock äfven under riksdagen. Väl vågade han icke, för att ej obje!pligen förlora sitt redan sjunkna anseende, genast eller dGirekt yttra sig emot den grundsats, som uttalades genom den talrika och så almänt underteckvade petitionen af borgerskapet i Stockholm; men också sade han icke ett ord för denna grundsats, oaktadt alla de aktningsvärda underskrifter, hvaraf opinionsyttringen derom beledsagades. Men deremot uppsökte han vid första tillfälle och utbasunerade på sitt vanliga sätt Hr Agardhs famösa anförande i Konstitutions-Utskottet, emot grundsatsen af nationens valrätt, handlande dervid såsom i allt annat,i rak motsats emot sina egna yttranden stt par år förut i afseende på samma grundsats alltid med den försigtigheten, att, i stäliet för att våga sig in i sjelfva saken, öfverljudt ropa om popularitetsjagten hos dem, som ansågo något i detta ämne böra göras för nationens rätt. En annan ännu märkligare bekräftelse på samma taktik till förmån för det stationära ligger deri, att han på hela det förra året, likasom flere föregående, iakttagit en envis tystnad i afseende på frågan om indragningsmakten och Juryv. Har väl någen frågas behandling vid denna riksdag gifvit rikare an

15 april 1835, sida 2

Thumbnail