Aftonbladet – 14 april 1835, sida 1

VM TT SSA RR EEE. ER EL MO — — gor, hade Stats-Utskottet, bland annat, föreslagit, att för lika befattningar inom Elementarläroverken öfver hela riket böra vara lika löner, dock så, att lärarne inom hvarje tjenstegrad få, i lika förbållande, de äldre större och de yngre mindre löner; med iakttagande likväl deraf, att undantag göres i afseende på Rektorernes boställsrum eller hushyror och på enskilte donationer, hvilka gifva större afkastuing än lönen på stat. — Då detta betänkande nu förekom uppläste Hr Halling ett anförande, deruti han, hufvudsakligen instämmande uti Doktor Heurlins afgifne reservation, yrkade återremiss, såsom enda raedlet, att, efter undergångne modifikationer, kunna antaga betänkandet. Hrr LANGENBERG och LEFFLER y: kade äfven återr2miss, emedan de funno det vara obilligt att de lärares löner som för närvarande äro bättre, skulle, enligt Utskottets förslag, nedsättas till ett lägre belopp — Hr BAATH önskade att det måste öfverlemnas tilj Kongl. Maj:t att reglera lönerne, dock så att ingen måtte fräntagas det de nu hafva, med undantag likväl af Prebende-pastorater och komministraturer. äre CEDERBORG, HOLM, MALMBERG och HALLGREN Jttrade sig jemväl för återremiss. — Hr PETRE deremot talade till bifall för betänkandet. OÖOstridigt vore det en vacker tanka, att för likartade tjenstebefattningar vilja bereda lika förmouer; och om än bemödandet i detta fall till någon del kan sägas blifvai verkligheten fruktlöst, såsom en följd af olika lefnadskostnad på olika orter, så borde dock egalisations-principen icke derföre undertryckas utan befrämjas, så mycket ske kan. Talaren upptog till vederläggning Hr Heurlins reservation. Att ifrågavarande reform icke skulle, på sätt Hr Heurlin antydt, antaga en karakter af vådlig egenskap, derföre vore StatsSekreteraren von Hartmansdorffs blotta namn en tillräcklig borgen. — Uti samma syftning yttrade sig Herr LINDERHOLM, FALHEM, EGNELL, BRUSE, EKSTRAND, WINBLAD och FORSSBERG. — Efter votering blef betänkandet bifallet med 3 rösters pluralitet; mot hvilket beslut många ledamöter reserverade sig. Härefter föredrogos åtskillige KonstitutionsUtskottets memorialer om ändringar och tillägg uti tryckfrihetsförordningen. Bland dessa antogos oförändrade till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag, memorialerne nnder N:ris 1rt och 112, i det förra af hvilka utskottet, i aaledning af Hr L. J. Hjertas mation, föreslagit den förändring uti 1 S. 10 mom. Tryckfribetsförordningen, att boktryckare, so.a uraktlåter att å hvarje skrift utsätta boktryckarens namn, tryckningsorten och ärtalet, skall för hvarje gång, om skriften eljest är till sitt innehåll obrottslig, böta 50 Rar, i stället för det ansvaret nu är, för första gången 300 Rdr böter, andra gången 600 Rdr böter, och för tredje gången boktryckeriets förlust — Uti memorial N:o 113 hade utskottet föreslagit följande tillägg i 5 Y 11 mom. Tryckfrihetsförordningen: skrift som åtalas skall, så framt målsäganden det äskar, genast med qvarstad beläggas. — Uppå framställning af Hr Hessle beslöts härvid det tillägg, alt så framt målseganden vore enskild person, borde han, innan qvarstaden bifölls, ställa borgen för all den kostnad och skada, som genom qvarstadsåtgärden kunde orsakas, och, etter framställning af Hr Peire, att sådan borgen borde vara till vederhäftigheten styrkt. —Hrr HOLM, RYDIN BJÖRK, WINBLAD, HALLING, EGNZLL och LANGENBERG understödde Hrr Hessles vch Petrås förslag och memorialet blef återremitteradt med denna gemensamma tanka. Konst. Utsk. memorial N:o 114, med förslag utill ändringi 61 S. Regeringformen, antogs till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag. Slutligen föredrogs Hr Petres uti N:o 41 af Det Nya Aftonbladet intagna motion om åtgärders vidtagande för att komma i tillfälle att afsluta Riksdagen vid April. månads utgång, och i sammanhang dermed, en inbjudning från Presteståndet i enahanda syftning. — Hr HALLING yitrade sig emot förslaget att föredraga Utskottens betänkanden innan de hunnit tryckas och utdelas. Talaren trodde ej att någon tid derigenom kunde vinnas, men väl förloras, och önskade att det i detta afseende måtte få förblitfva vid hvad det är. Flere ledamöter instämde uti denna mening. -—— Hr PETRE afgÅf derefter följande anförande: Nu mera fäster jag ingen förhoppning vid min ifrågavarande motion. Jag har under de senare dagarne erfarit huruledes sorglösheten fortfer och Riksdagsärendena endast i den vavliga långsamma ordningen framskrida. Voro vi samlade här, hufvudsakligen för att, i förbund med Kronans organer, bearbeta landets sannskyldige nytta, för att lägga grund tiil erforderliga förbättringar i statsskiciet och för att efter en till öfverflöd inhemtad erfarenhet om existerande missbruk, gifva medborgligheten sin gärd af ädle bemödanden, huru gerna såulle icke då hvarje patriotiskt sinnad representant, med uppoffriovg af sina enskildta fördelar, uppehålla sig vid en riksdag, hvars föremål vore helt och hållet fosterländskt! Men, mine herrar, huru olika är icke förhållandet i allmänhet! Högst sällan äro vi nog lycklige att kunna uträtta något positivt nyttigt, hvilket icke är möjligt utan att den andra Statsmakten verkar gemensamt med Ständerna. Det är intet annat godt, som i närvarande omständigheter egentligen kan af Ständerva väntas, än sådant, som är af negativ art, nemligen hinder mot de för det allmänva skadliga tillbud, hvilka med en ex:mpellös ihärdighet varit redan i flere månader