Aftonbladet – 11 april 1835, sida 2

Ridderskapet och Adeln förkastade i sista plenum, med 56 röster emot 33, Bonde-Ståndets inbjudving att räntetagares uppsägningsrätt måtte upphöra. Af det större antalet voterande visar sig att denna fråga något mera intresserade ståndet än de flesta, som nu på någon tid förekommit. En reflexion erbjuder sig sjelfmant, i anledning af det förhållande voteringarna på Riddarhuset oftast utvisa, nemligen att proportionen emellan majoritet och minoritet ungefärligen alltid är lika. Det ser nemligen ut såsom om majoriteten före hvarje votering genom ett ungefärligt öfverslag under diskussionerne af sina motståndares antal, jemt upp kunde beräkna, huru stora stridskrafter den behöfver anlita under voteringen. — På eftermiddagen förehade ståndet och förklarade hvilande till nästa Riksdag ett förslag från Konstitutions Utskottet, angående ändring i den föreskrift i tryckfrihetslagen, som ålägger boktryckare ansvar, första gången med 300, andra gången med 600 Rdr och tredje gången med boktryckeriets förlust, för uraklåtenhet att utsätta tryckningsort och årtal. Hr LL. J. Hjerta hade väckt motion bärom hos Utskottet; och deruti ådagalagt orimligheten deraf, att en sådan uraklåtenhet skulle straffas lika antingen den skett med uppsåt eller af glömska, antingen skriften vore brottslig eller oskyldig, då likväl ändamålet med föreskriften och det stränga ansvaret endast kunde vara att förekomma brottsliga skrifters hemliga utspridande; och då tryckfrihetslsgen sjelf lemnar ett säkert tillfälle att göra skillnad mellan dessa båda fall, gerom ett annat stadgande att af hvarje skrift ett exemplar skall lemnas till Hofkansleren, hade motionären föreslagit, att när detta skett, och sålunda visade sig att försummelsen icke varit med uppsåt, eller om uraktlåtenbeten angått periodisk skrift, hvars utgifvare på förhand är känd, eller en del af något större arbete under gemensam titel, eller på annat sätt vore uppenbart, att ingen afsigt att dölja tryckaingsstället förekomme, böterne skulle nedsättas till 20 R:dr, men i annat fall 300 för hvarje gång bibehållas. Utskottet hade föreslagit 350 R:dr för det förra fallet. Emot denna billiga nedsättning från det förut verkligt barbariska stadgandet opponerade sig likväl Friherre Jac. Cederström och Hr Hofkanslerev, samt H. Ex. Grefve af Wetterstedt. Äfven antogs såsom Ståndets gemensamma tanka det förslag, att Bokhandlare som föryttrar tryckt skrift utan tryckningsort och årtal, skall böta 50 R:dr; samt ett annat, att äfven enskild man, som anser sig förorättad af tryckt skrift, må derå emot borgen erhålla qvarstad,