Aftonbladet – 9 april 1835, sida 3

Uti Aftontidningen för sistl. Tisdag förekomma några intressanta reflexiorer angående en i tidningen Minerva intagen jemförelse mellan de fattigas antal i åtskilliga länder af Europa, hvilka synes oss förtjena att här nedan meddelas. Bland de många glädjefulla upptäckter, som Sv. Minerva framburit till Svenska allmänhetens kunskap förtjenar att med särskild mention honorable omnämpas den om fattigdomen i Europa, hvaraf inhemtas, att då i England räknas en fattig på hvar sjette invånare, så räknar Sverge, Italien, Portugal m. fl. icke mer än en på hvar 25:te. Tyskland och Frankrike en på hvar 20:de och Ryssland endast en på hvar 100 innevånare. Korollariet häraf skulle således vara, att folkets välstånd i Ryssland är fyra gånger större än i Sverge Sc. samt 16 gånger större än i England — eller, i omvänd sats, att i det industriella, fria England, finnes 16 gånger mer nöd och elände, än i det barbariska Ryssiånd; som föijaktligen skulle vara det ojemförligt lyckligast lottade land uti hela vår verldsdel. Svenska Minervas statistiska uppgifter äro bhemtade från en f. d. Fransk prefekt Hr de Zillencuve Bargemont. I afseende på deras tillförlitlighet vilje vi blott hänföra oss till vårt eget land. För det första uppgifves folkmängden der till 3,866,000 innevånare — (hvilket Svenska Minerva söker hjelpa dermed att Norge bör anses inbegripet) och för det andra utföres antalet af de fattiga i dessa länder till endast 154,000 personer — då likväl, enligt våra officiella femårs tabeller, detta antal, endast inom Sverige per medium beräknats till minst 350,000 — hvilket säkerligen är en längre och icke högre ziffra än verkliga förhållandet utvisar. Har vår författare räknat lika rigtigt, hvad angår de öfriga länderna, så är han i sanning en vördnadsvärd historisk autoritet. Men det är icke ziffran, som här är af den högsta vigt: det är sjelfva begreppet om fattigdo:s, som måste tagas i ett noga betraktande. Hvad som är nöd för en fri arbetare i England eller Norra Amerika, kan vara öfverflöd för en af Rysslands lifegna Bönder, och till och med i Sverge för hela massan af Backstugusittare och inhyseshjon, för mången Egen Krono-Bonde, ja för en och annan Väliofl. Ledamot af Städernas Borgerskap. Besinnar man derjemte, att i Ryssland de flesta Egendomsherrar äro förpligtade att föda sina Underhafvande, och att fördenskull hela denna hop af Lifegna icke uppföres i fattigkolumnen, så finner man lätt, hur falsk all zifferjemnförelse i detta fall måste blifva. Ett litet Preba på välmågan i de under den milda Ryska spiran lydande, lyckliga länder företer sig eljest uti de Kejserliga Ryska Autoriteternas officiella intyg, (citerade i N:o 48 A,. T.) och hvaraf upplyses, huruledes folkmängden i Finland, under -ett enda år 1833, minskats med 22,246 menniskor. och huruledes inom ett enda fögderi fyratioåtta hemmansdelar blifvit utmätta för resterande Kronoutskylder, några till belopp af endas ni man DJIA