Aftonbladet – 8 april 1835, sida 1

och då jag i allo förenar mig uti de af Friherre Nordin gjorde anmärkningar, yrkar jag denna återremiss, hvarigenom Stats-Utskottet sättes i tillfälle att antingen rert afstyrka alla utvägar till hypoteksföreningars bildande enligt beslutade grunder, eller ock ställa sig principalernas beslut till efterrättelse, då ett antagligt förslag bör vara att från Utskottet införvänta. fir ROSENBLAD B. Jemte det jag instämmer i det hufvudsekliga af Friherre Nordins anmärkningar, anhåller jag att få tillägga följande: Jag godkänner visserligen så mycket mer Utskottets tanka att vissa hufvudgrunder böra fastställas såsom vilkor för den hypoteksföreningar beviljade lånvegaranti, som jag sjelf var den förste, som vid remissen af Kongl. Maj:ts proposition härom väckte fråga, men jag tror att man borde inskränka sig till de verkliga hufvudgrunder, som utgöra vilkor för säkerheten af en hypoteksförening, utan att ingå i smärre reglementariska stadganden, hvars affattning gerna kunde öfverlemnas åt hvarje föreoing att föreslå, med vilkor af Kongl. Maj:ts pröfning och stadfästelse. På detta sätt kunde gerna hälften af Utskottets förslag förfalla. — Hvad nu de verkliga hufvudgrunderne beträffar, så får jag anmärka Vid I1:sta punkten af Utskottets förslag: att ehuru Utskottet här uttryckt sin afsigt vara att förekomma all förblandning af hypoteksföreningar ämnade att upptaga lån på lärgre tid och Landtbanker, som genom sedelemissionor göra deras kredit till ett cirkulationsmedel, så har dock redaktionen af stadgandet blifvit ofullständigt då obligationer på t. ex. 8 dagars förfallo-eller uppsägelsetid, icke är annat än dolda mvyatsedlar. Jag yrkar sålunda, att emellan orden viss och förfallotid införas ?3 år icke understigande och att mellan orden viss och uppsägelsetid, intagas, 6 månader icke understigande? oå detta sätt kunde man gerna låta 12:te punkten helt och hållet utgå, hvarigenom vanns att äfven små besparingar kunde göras fruktbara, ty huru små obligationerne blefvo, kunde de dock aldrig, ställda på så lång förfallotid, såsom myntsedlar begagnas — För undvikande af missförstård, torde också i slutet af punkten böra tilläggas: under de i denna punkt stadgade föreskrifter, inbegripas icke de på kreditivbehållningar i Riket: Ständers Bank utgifvande assignationer, hvars på en gång utelöpande belopp dock alldrig får öfverstiga i Banken qvarstående behållning. — Vid 4:de 5:te och 6:te punkterne lika med Friherre Nordin anser jag stadgandet om reservinteckningen olämpligt, och mycket ändamålsenligare samt för delegarne vida mindre betungande att stadga en gemensam ansvarighet för föreningens möjligen upkommande brister, hvilket ej är detsamma som borgen för en skuld. Så tillgår i alla länder, der efter hvad jag känner, hypoteksföreningar finnas, cch genom t. ex. 3 procent inbetalning öfver räntan om året bildar man reservfond, tillräcklig att trygga denna solidariska ansvarighet. Men vill man gå tillvfga såsom Utskottet ansett, bör väl deona reservinteckning rättas efter delegarnes deltagande i inrättningen, det vill säga efter deras lånebelopp och ej efter de intecknade hemmanensvärde. Vid Litt. C. Hela inledningen till denna afdelning är olämplig. Då en hufvudskuldförbindelse i sig sjelf är en duppletförbindelse för den skuld, hvaraf hvarje partialobligation utgör en del, så garanterar man den ena, har man i och med detsamma garanterat den andra. Inskränkningen i 1:sta punkten är olämplig och skulle i början tillintetgöra verkan af garantien, då på detta sätt — just då den bäst behöfdes — ej mer än af de ifrågakommande lånen kunde deri inbegripas. Hafva en gång 2 millioner Rdr silfver nya kapitaler beredt de hypoteksföreningar, som först upkommit, blir tillgången lätt för de sedermera uppstående att, äfven utan Statens mellankomst, upgöra sine affärer. — Vid tredje punkten bör ordet skuldförbindelser utbytas mot uplåining. — Jag förenar mig i anhållan om återremiss. Friherre af NORDIN C.J. Under hopp om återremiss ber jag att få tillägga en anmärkning, som jag förbigick i mitt sista yttrande. Uti 4 punkten litt. B. står nemligen: börande derjemte för dessa 3 egendomen icke vara besvärad med inteckning af något arrende eller undantagskontrakt. Skulle detta tolkas efter orden, så fruktar jag att få af de större egendomarne kunde delta