Aftonbladet – 7 april 1835, sida 1

vocst RURUT dlitiltibllads Hl ijdatasarebR, Uulian alt RIESgäldskovtoret saknade behörig säkerhet, synes mig gifvet, då vid nämnde tid blott 90 precent af kapitalet återstode, och än ytterligare med hvarje år nedginge. på sätt här ofvan af mig blifvit visadt. — Uti 9:de punkten står: Ingen hypotheksförening må träda i verksamhet förr, ete. Jag tror icke man kan s!adga huruvida hypotheksföreningar må träda i verksamhet eller icke; ty, vilja de börja operera utan statens biträde, så bör sådant dem icke förvägras. Det bör alltså heta: må ej blifva delaktigejaf Riksgäldskontorets garanti. Vidare, och uti samma punkt, kan jag icke godkänna den utfsste minimisumman af 750,000 specier eller 3 millioner kurant. Jag tror att denna summa kan vara lämplig för det södra och mellersta Sverige, men den är alltför hög för det norra, och visar sig som om man ville säga, det man icke bryr sig om det norra Sveriges understödjande. En nedsättning till 500,000 specie anser jag altså bör ega rum för provinserne norr om Dalelfven. — I a:de punkten har Utskottet meddelat undervisning i afseende på bokföringssättet. Jag vill icke bestrida att ju icke iddgen kan vara rigtig, men jag anser dessa omständigheter tillhöra det reglementariska och således harifrån böra utg3, — Uti 10 punkten föreslås att längsta förfallotiden är 38 år; att räntan icke får förskrifvas högre än fem precent, samt att lånen böra vara upsägbara å Hypoteksförenipgens, men ej å fordringsegarnes sida. Jag vet icke hvarifrån Utskottet fått 38 talet. Meringen måste väl vara, att ju fördelaktigare vilkor föreningarne kunna betinga sig destobättre; om alltså lån emot 4 procent kunna erhållas, så måste det naturligtvis böra stå föreningarne öppet. Men då åtgår med hbalfårs betalning och i procent årlig kapitalafbetalning 40 år och 231 dagar innan återbetalningen, och föreningarne skola alltså vara förhindrade att på det sätt transigera. Likaså mot 3 procents ränta, då återbetalningen blefve utsträckt till några och 40 år, och då lånen blefve cgaranterade för den tid; som, öfverskrider 38 år. Jag tror att detta stad-gande bör utgå såsom öfverflödigt, eller åtminstone. uppställas med undantag för de händelser då mindre än 5 procents ränta kan betingas. — Uti 12 punkten utfästes minimi-valören åå obligationerne till 500 Rdr. Jag tror att denna är för hög, samt bör nedsättas till 4007 Rdr eller 100 Specie, — 14 punkten, som: handlar om indrifvandet af föreningens reservfond, skulle förfalla, i fall min mening 1 afseende å 4:de 5:te och 6:te puckterne af R.S. gillas. — I 15:de punkten förbindes delegare i hypotbeksförening, som vill lemna densamma att dervid med den in!eeknade 3 af sin egendom qvarstå i 5 år ifrån det ban betalt sine skulder hos föreningen. Jag har icke ansett den föreslag ne öfverinteckningen behöflig, utan den afstyrkt, åsom hindrande alla Hypoteksföreninvgars uppkorast3 men i alla händelser kan det icke höra åläggas delegare i föreningen, att deri på något sätt qvarhållas, längre tid än till det års räkenskap undergålt revision, hvarunder afträdet från föreningen egt rum, samt revisorerne funnit den afträdande icke häfta för någon förbindelse för föreningen, samt att föreningens ställning i allmänhet är sådan den bör vara. Jeg inser ej hvartill revision tjerar, om ej för att förvissa om föreningens verkliga ställning, och är den känd och fullgod, bör ock min ansvarighet vid afgång kunna och böra upphöra. Jag yrkar alltså ändrivg i öfverensstämmelse härmed. — Uti 1i6:de punkten talar Utskottet om hur det skall tillgå, vär föreningen nedgått till värde under 500,000 Rdr Specie, att den då skall anses vara under utredning. Detia är för mig så tvetydigt att jag knapt kan uppt:ga det till anmärkmng. Då man lemnar revers, ställd till betalning på 38 år, samt uppfyller de sålunda ingåvgne förbindelserna, så kan ju ingen annan liqvid komma i fråga ? Under utredning äro dessa slags föreningar alltid. Jag gissar att Utskottets mening varit att, vid det utmärkta för. hållandet, någon ytterligare uplåning icke får ega rum, och detta låter väl säga sig; men det bör bestämdt uttaias.— Litt. C., mom. 3, säger Utskottet: Riksgåldskontoret garanterar ej skuldförbindelser å mindre belopp än som motsvarar 25,000 Specie eller — 100,000 Rdr Rgs. eller kurant. Det vill synas som Utskottet afsett utställande af hufvudobligationer och serskildta partialobligationer, såsom förhållandet var med TLeinziger