Aftonbladet – 7 april 1835, sida 1

Storad DOTSSaICEN Linnska Samfundet, 8 ds, kl. 5 e. m., i Kongl. KammarRättens Hus. RIKSDAGSUNDERRÄTTELSER. Diskussionen på Riddarhuset den 30 Mars, i anledning af Stats-Utskottets Betänkande angående grunderna för hypoteksföreningar. Friherre af NORDIN C. J. Om jag vore emot inrättandet af hypoteksföreningar med understöd af statens garanti, så skulle jag bembära min tacksamhet tili Utskottet för det förslag Utskottet framställt; ty ett säkrare medel att motverka ändamålet, tror jag icke kan ultänkas. Jag ber emellertid, under förmodan att återremiss icke vägras, att få framställa mine skäl, och skall dervid, punktvis, följa Utskottet. — Uti dess yttrande, pag., 1 angående förtydligande af ett redan fattadt beslut, instämmer jag; men uti 3:dje punkten, Litt. B., hvari stadgas, att, för att kunna vinna delaktighet i hypoteksföreningar erfordras, stt inom densammas distrikt, under full eganderätt innehefva jord af frälseeiler skattenatur, eller stadsjord, uppgående till ett värde af minst 1000 Rdr specie eller 4000 Rdr Rgs eller kuranvt, äfvensom att ej vara förmyndare eiler stå i ansvar för barnaart, uppbörd, eller an: dra, förmånsrättägande medel, kan jag icke instäm1 ma. Såvida Utskottet icke i 7:de puskten stadgat alt taxeringsvärdet är det, hvarefter egendomsvärde skall beräknas, så hade jag icke haft mycket att erinra emot den föreslagna munimisumman, men då nämnde beräkningsgrund följes är minimisumman allt för hög. — Jeg ber att få framställa blott ett exempel bland den mängd, som från de fleste provinser skulle kunna anföras. Jag känner bestämdt att i provinsen Nerike hvarest taxeringsvärdet i allmänhet är lågt, ett hemman sålts för 11,000 Rdr, men somi taxeringsvärde var upptaget till 880 Rdr.— Dettaskulle nu, enligt Utskottets förslag vara uteslutit, och jag frågar om sådant är billigt? Om derföre R. S. besluta att taxeringsvärdet skall utgöra grunden, hvilket jag anser ganska olämpligt såsom ojemt och orättvist, så måste minimisumman nedsättas till hälften af den föreslagna. Hvad samma punkt vidare invehåller i afseende derå, att man icke får vara förmyndare etc, får Jag åberopa Hr Billberghs reservation, och tror att hans förslag i denna del bör antagas. Uti 4, 5 och 6 punkterne har Utskottet framställt hufvudgrundernve för den säkerhet, som skulle lemnas, och dervid frångått åsigten af den solidariska ansvarigheten, hvilken i alla andra länder tillämpas. Jag vet väl att här finnes en hypotheksinrättning, som icke antagit denna grundsats; men jag tror det oaktadt, att den är mest principenlig. Det är möjligt likväl, att åtskilliga lokala förhållanden inom vårt land kunna verka hinder för tillämpning af den solidariska ansvarigheten , och det torde således för närvarande vara nödigt att frångå den. Men då måste man noga tillse, att icke sådane besvärliga vilkor i stället utfästas, att ingen skall vilja deri ingå, och åliggandet att intekna sin egeudom till ä:del utöfver det belopp hvarför man kan få den belånt, är, efter min tanka, så betungande att säkerligen icke någon skall underkasta sig det. Om man betraktar förhållandet, så finner man, att efter 8 år, så äro 10 procent af primitiva lånet afbetalte. Återstår således blott go procent, ekuru reversen lyder på 100. Efter 17 år äro 25 procent afbetalte, efter 21 år, 36; och likväl har Utskottet föreslagit att samma säkerhet skall fortfarande stå i pant under hela lånetiden. Förhållandet blir då att vid 8:de året har föreningen 35 procents säkerhet utöfver sin fordran; vid 17 året 5o, och vid 21 året 61 procent, och ansvarar då icke för mera än 64 procent, o. s. v, De sista 10 åren, då blott 25 procent och derunder af kapitalet återstå, är panten likväl graverad med 125 procent. Detta är i högsta grad betungande, och för min del skulle jag tro att någon garanti genom öfverintekning icke behöfves, då endast halfva värdet belånes; men för att gå de öfverdrifvet försigtiga till mötes, skall jag icke bestrida att Riksgöldskontoret i början må förses med rågot öfverskott i säkerhet, hvilket jag likväl avser ej böra öfverskrida 5 å 6 procent, såsom mer än tillräckligt. Jag föreslår alltså, att om t. ex. en person på ett egendomsvärde af 200,000 Rdr får låna 100,000, afdrag vid lånets utbekommande må göras med 5, högst 6 procent, eller 5,000 eller 6,000 Rdr, med skyldighet att desse medel oenast till Biksgäldskontoret