de 5 eller 600 spalter hennes hittills utkomna num ror innebållit, icke ägaat, vi säga ej en hundradedel deraf, men blott en enda spali åt detta vigtiga föremål. Vi kunna likväl försäkra, att ingen spalt skul!e blifvit läst med så mycket nöje, som en sådan. Vi skola icte företaga oss att afgöra, hvilke:dera som måste vara fallet, antingen att Statstidcingens anda är i det närmaste sådan vi trott oss fiana henne, ellev också att denna tidning utg:fves i motsatt rigtning till styrelsens, att ombudet handlar pi egen hand, ej enligt priccipalens vilja, och således förtjenar föga afseende, — såsom ombud nemligen. En liten förklaring öfver denna hemsiällan skulle säkert icke vara på orätt ställe. I de artiklar, som föranledt den närvarande, förefalla ext par satser, som vi ej kunna förbigi, men som äro af alltför stor vigt, att icke fordra en särskilt afhandling. Vi skola derföre en annan gång återkomma dertill. Hvad vi för närvarande tro oss skyldiga stt tillägga, är den förklaring, att vår li!la oskyidiga anmärkning, det Statstidaingens innebå Il råkade stundom vara litet ledsamt — e gsiedan det ordet ändå slutligen måste uttalas — icke var så illa ment, ech ej åsyftade, att nedsätta dess Redaktiozs skrift.tällaretalacrg. Vi ingå gerna på den rättfärdiggörelse, som Statstidoingen 1 detta rall innehåller, och Vi veta mer än väl, att försvarets konst är både en svår konst och obehaglig att behöfva använda, i synnerhet om, som det möjligtvis stundom kan inträffa, den ej får begzagnas af den fria öfvertygelsen, utan påkallas för ändamål, som man ej gillsr, som man sjelf skulle i änna sig böjd att motverka eller förkasta. Denna nödvändighet torde stundom låta känna sig för både Stats. män och Statstidningar.