Aftonbladet – 28 mars 1835, sida 2

OM DEN NUVARANDE KRISEN I ENGLAND. Man torde icke ha orätt, om man kallar Englands nuvarande ställning en kris, som måste bli afgörande öfver dess öde, och troligen af det störsia inflytande äfven på Euwodopas. Det är icke en varlig minisierförändring, som der skett, en af dessa skiften i hofvets atmosfer, som bestämmer den politiska väderleken för sågra dagar; detär landets framt d, reformernas sak, tidehvarfvets odling och mensklighetens stora angelägenheter, som der äro i fråga. Under denna synpurckt förtjenar ministerens ställning den högsta uppmärksamhet hos hvar och en som intresserar sig för dessa stera ämnen. Fordom var det venligt, att då en Engelsk mi nistör icke såg sig i stånd, att med en afgjord pluralitet genomdrifva en sak, återtog den förslaget derom. och att, om hon föll rent af i minoriteten, ansåg hon sig hafva förlorat parlamentets förtroende, och lemnade sin plats. Den nuvarande ministeren gjorde så 1830, då hon i en mindre betydlig fråga fö!l i minoritetgn, och den Greyska ministåren intog, som bekant är, dess ställe. Nu deremot går hon tillväga efter ett annat system. Hon har, då parlamentet ej var tillsammans, genom en hofintrig lyckats att störta 1eformministeren, och dess första ätgä:d var, att upplösa parlamentet, en i senare tider nästan oerhörd handling, som blott i yttersta nödfall ansetts kunna komma i fråga. Hon försskrar icke desto mindre, att hon ärnpar fortsätta samma bana af reformer som dena föregående. Men om så voie, hvarföre behöde hon uttränga den minister, som biutit denna bana, och upplösa ett parlament, som understödde henne ti sin nyttiga verksamhet? Redan detta inkast torde vara tillräckligt, att visa halten af den Wellingtonska ministerens försäkriugar; men ett litet närmare skärskådande torde ännu tydligare framställa dem i sin rätta dag. Under sin förra tillvarelse visade sig denna mirister obenägen för en parlamentsreform; hon skall nu älska en organisation, som tillkommit emot henies vilja. Hon var en vän cch befordrare af aristokratiens makt, af dess prerogativer, dess sinnekurer m. m., och hona existerade egentligen genom dem; hon skall nu afskaffa dessa sinekurer, motverka dessa pierogativer, mnedtysta dessa anspråk, med hvilka hennes tillvarelse var sammanväxt. Hon visade en afgjord motvilja för alla geromgripande förbättringar i statsskicset, för afskaffandet af missbruken inom förvaltningen och kyrkan; bon skall ru befordra des:a förbättringar, som hon afskydde, och afsky dessa missbruk, som bon befordrade el!er gynnade. Hon var en vån af den heliga alliansen, och åtminstone ingen fiende till dess älsklingar och skötebarn, Don M:guel, Don Carlos m. fl.z; bon skall nu afsvärja dessa grundsatser, omfatta nationernas sak, och gynna Dom Carloss och Don Miguels motståndare, Kan man föreställa sig möjligheten af denna kontrast? Antingen bandlade dessa män fordom af böjelse och öfvertygelse; i det fallet förråda de nu sina känslor. Elier hade de intet politiskt system! de voro endast verktyg för det parti, som gaf dem makten, och som de trodde i stånd att bibehålla dem i ulöfningen deraf; de äro då endast maschiver, utan karakter och grundsatser, och bestämdt oskicklige att handla i nationens sak, ty denna erfordrar, som första vilkoret, att man förstår och älskar henne. Huru än man således må betrakta den närvarande Toryministeren, är det omöjligt, att till henne och hennes försäkringar hysa något förtroende. Hon måste j det lindrigaste fallet vara en öfverlöpare från sitt eget parti eller, i det värsta, en förklädd fiende till det nparti hon nu omfattat, som endast afbidar tillfället då det utsedaa bytet ett ögonblick gifvit efter i uppmärksamhet, för att kasta sig deröfver och sönderslita det. Hvad hariman alt vänta af en sådan ministör28