Aftonbladet – 28 mars 1835, sida 1

RBIKSDAGSUNDERSÄTTELSER. Ridderskapets ock Adelns öfverläggning angående Hr IV. F. Dalmans motion att ingen för Majestätsbrote anklagad må häktas på första angifvelsen. (Forts. fr. gårdagsbladet af Hr JV. F. Dalmans yttrande.) i : Tslaren hade i sin motion anstält en jemnförelse emellan den behandling, som vederfares den hvilken anklagas hafva i tryckt skrift lastligt yttrat sig om Konungen, och den, som blifvit begagnad och nu af Utskottet :yrkad emot den, som talar lasteliga om Koauagen. Utskottet hade i anledaing häraf lemnat den endast något enfaldiga upplysning, att dröjsmålet med haktandet i tryckfriketsmål härledde sig derifrån, att man ej kände förbrytaren förr än författarens namnsedel blifvit aflemnad, eller ock, om periodisk skrift åtalades, upplysnipg om den ansvarige utgifvaren erhållits från Hof-Kanslern. Detta vore visserligen sanot, men sådant vore väl förhllandet i alla brottmål, att man neml. icke kunde häkta förbrytaren innan man kände honom; men om Utskottet gjort sig. mödan att titta något närmare in itryckfiibetslagen, jemnförd med vår tryckfrihetshistoria sedan 1815, så skulle Utskottet deraf funnit att, i händelse någon åtalas för urbota brott medelst tryckt skrift, så skall icke. bloit åtalet vara af vederbörande (som i Majestätsb:ott ä Konungen) anbefaldt, utan äfven :skriftvexlipgen vera stutad och juryn hafva förklarat den anklagade skyldig ell:r förvunnen tll brottet, innän åklagarep ens kan ifrågasätta eller! domaren våga att inmana den tilltalade i häkte. N23 väl, fortfor talaren, är icke en tryckt skrift vida farligare än ett löst tal? Och fordrar man då för mycket, när man begär uppskof medhäktning för den som anklagas för talbrott, intill dess det första stadium i all rättegång passerat, d. v. s. att stämningen och åtalet blifvit lagligen anbefallta? Eller är det icke tydligt, stt ett förbud att anställa åtal, i och med detsamma innefattar förbud att häkta? Och hvad skulle väl följderna kunna blifra af Utskottets ifrågavarande lagtillämpning? Skulle icke snart sagt hvilken person som helst, äfven den försigtigaste, äfventyra sin fribet om han råkar att äga en, vare sig politisk eller annan, låg eller hög fiende, nog djerf att sjelf eller genom en köpt : usling, en falsk vän, anklaga honom för utlåtelser, framställda, om icke i en fullkomligt diktad, åtminstone aldeles vanställd, dager? Han kastades omedelbart i fängelse, såken inberattades till Konungen, hvårs rättskänsla eller mildhet utfärdade förbud mot åtal. Deda anklagade blefve visserligen då utsläppt efter en eller flere månaders fängelse, men under tiden kunde både hans hälsa,