Aftonbladet – 27 mars 1835, sida 1

MS 2 HYR VJ AR MUUT MM 19 UN, illllal IDaICL al mäl1les hos Kongl. Maj:t; men då i motiverna till 1777 års Bref tydligen framställes, att Kongl. Mej:ts atsigt vore att icke easfalldiga wundersåter skulle för obetänksamma eller af okunnighet fällda utlåtelser om Kongl. Maj:ts person i svåra fängelser inneslutas och så utblottas att när ändtligen Kongl. Maj:ts Nåd frikallat dem från lagens näpst, förlust af heder, förmögenhet och hälsa likväl ofta varit deras straff; och Kongl. Maj:t, af sådan anledning, förordnat, art åtal i slika mål icke må ega rum förrän Kongl. Maj:t sig utlåtit, huruvida saken må nedläggas eller upptagas; så kunde Frih. åtminstone ice deraf draga någon annan slutföljd, än att den anklagade icke finge tillfogas något ondt, icke inneslutas i fängelse, förr än Konungen förordnat aktion. Och Friherrn upptäckte icke ett enda ord i det Kongl. Brefve:, som berättigade aktor eller Domare att inträda på dem bana, som Konrungen genom detta bref uteslutande förbehållit sig sjelf. ) Friherren vore såledas orubbligt öfvertygad derom, att undantaget redan vore gjordt i 1777 års bref. Hans omdöme kunde visserligen fela, men han hemtade dock ett starkt stöd derför af den tillämpning, som hade blifvit lemnad åt denna författning under hela Gustaf IIT:s, hela Gustaf IV Adolfs regeringstid. Och under hela denna tid hade den blifvit så förstådd, att arrestering alldrig egde rum förrän Konungen tillåtit åtalets upptagande. Friherren ville i detta bärseende citera tvänne exempel, hvilkas oriktigbet Friherren uppmanrvade Utskotiet att bevisa, om det förmådde. År 1789 eller 1790 tilldrog sig, att en Fändrik vid Gardet, hvars pamn eger en olycklig märkvärdighet — han hette Johanr Jacob Anckarström — uti Visby tillät sig att tala på det högsta lasteliga om Konungen, och detta på öppen källare. Sådant åstadkom bland Borgerskapet i Visby, hvilket nästan afgudade Konung Gustaf, starkt rumor, Man fordrade Anckarströms arrestering och begaf sig derefter, med denna begäran, till tillförordnade Landshöfdingen, dåvarande Lagmannen i Tiohäöraders lagsaga, sedermera ledamoten af Konungens Högste Domstol, iStockenberg. Men Landshöfdingena vägrade, genom skriftlig resolution, icvkalla Anckarström i häkte, förrän Konungen utlåtit sig, huruvida åtal borde anställas eller ej. Anckarström for lös och ledig till Stockholm. Konungen förordnade åtal, och Svea Hf-Rätt anbefallde undersökningens verkställande vid Kämners-Rätien i Wisby, dit Anckarström reste obehindradt och var under hela rättegirgen på fri fot. Ett avnat exempel ville Friherren citera från Gustaf IV Adolfs regeringstid. Under det att f. d. Konungen vistades i Tyskland, hände det sig att en Kakelugnsmakare i Enköping talade lasteligen om Konungen. Regeringen hade då ej samma förstånd af 1777 års bref, som man nu för tiden söker göra gällande. Rapport afsändes till Kongl. Maj:t. Han befallte åtals anställande och först derefter arresterades borgaren. Friherren uppmanade Utskotteis Ordförande, som ägde tillgång till Archiverna, att närmare undersöka förhållandet i dessa mål: ty Friberren ville visst ej inleda Ridd. och Adeln i ett origtigt omdöme; någon irring i detaljerna kunde väl bafva egt rum, men ban skulle först då anse sig vederlagd, om exempel kunde uppvisas, att någon för lasteligt tal mot Gustaf III eller. Gustaf-A dolf blifvit häcktad förr, än efter det målets beifran blifvit af Regeringen befalld. Frågan vore nu ej att göra ett undantag ifrån en lag, utan att detta undantag redan vore stadgadt genom 1777 års bref, hvilket först under Carl XIIT:s regering började af underordnade autoriteter missförstås; Friherren frågade dock, om det väl vore rätt att förvandla ett missförstånd om lagen, det måtte hafva varit alldrig så gammalt, till Lag? Fiiherren begärde återremiss af betänkandet. Hr STUART C. G. hade jemväl fästat sin uppmärksamhet dervid, att Lag-Utskottet ej gjort afseende på Hr Dalmans välgrundade motion. — Äfven han ansåg det förhållande som understundom i senare tider egt rum, att nemiigen Domstolarne omedelbart efter angifvelsen och första förhören men innan Kongl. Maj:t ytterligare utlåtit sig. angående åtalets upptsgande,arresterat Majestätsför brytare, vara stridande mot 1777 års Kongl. Bref. Den sista talaren hade på ett så fu!lständigt sätt ådagalagt detta, att Hr Stuart blott behöfde förena sig med honom. Det förekommer likväl talaren nog besynnerligt, att 19 TaA Flil 22008 3 og fe I. DPotänkanRnda Lt