Aftonbladet – 26 mars 1835, sida 2

salen i Lördags vägrade sanktioncersa, måste såleI des till en viss grad fästa en ailmän uppmärksami het, om än samtlige de beslut, som RB. S:. å deras sida fattat och nu anmalt, icke innebära nåzot af större vigt eller vidröra :ågra af de hufvudprinci: per hvarpå samhällets lycka vasendtigen bero. l Vi hafve i gå. d.gens tidning redovisat för såväl de gillade, som afslagse grundlagsoch l-gbestämmelserne. Afslaget ä R. St:s beslut,. att gesom en : förändring i 11 S. R. O., betrygga riksdagsmannavalens vederbö:liga förrättande å de tider R. St. dertill sjelfve utsätta, är dervid det första, som erbjuder sig åt uppmärksamheten, Så läge valen äro beroende af regeringsmaktens embetsmän synes en sådan bestämdhet i valföreskrifter vara nödig. Det är naturligt, att då grundlagen icke i allo bestämdt tjenstemannens skyldigheter, måste han lyda hvad regeringen honom befailer, i de obestämda fallen; och man kan således med skälsäga, att en ofullständighet nu finnes i fråga om de embetsmåes skyldigheter hvilka skola leda valförrättningarne, som är vådlig för nationens säkerhet, att dessa val såsom sig borde blifva förrättade; samt att en ny lagbestämmelse derom är af verklig vigt: så vida man ej vill, att segeringsmakten genom en embetsskrifvelse skall kunna de fakto tillintetgöra Ståndens valrätt. Då man således tager i betraktande de skäl hvilka anförts emot Ständernas beslut, för att motivera afslagen af den Kongl. sanktionen, finner man, att regeringen antingen icke tagit i betraktande det vigtiga hufvudskälet, eller ock icke insett sin egen fördel af att genom bifall till skrifvelsen förekomma all misstanka på afsigten, att vilja hålla en väg för olaglighet öppen som den säkerligen aldrig sjelf tror sig om att beträda, men som likväl förr eller sent kan lända till mycket ondt för samhället. Att Regeringen icke vill finna sig vid, att vara färdig till att 8 dagar efter Riksdagens början kunna samla Ständerna på Rikssalen, efter 5 års mellanstånd, bevisar i vår öfvertygelse ett så ringa afseende på behofvet af att förkorta riksdagarne och lätta representavternes arbeten, att denna vägran säkert af opinionen komeier att högeligen ogillas; och då det ej är möjligt, att 8 dagar mer eller mindre, kan göra någon svårighet å de Kongl tjenstemännens sida, i uppfyllandet af deras skyldigheter, hvarpå de i långa tider förut egt tillfälle att förbereda sig nödgas man räkna detta till samlingen af de misstag, som utan ändamål öka anledningarna till missbelåtenhet. I