Ännu miärkvärdigare är det, att i samma artikel, hvarom här egentligen är fråga, uppgifves såsom obestridligt, att ända till 1809 både kraft och system ådagalades i våra inre anzelägenheter, stt ännu lärge efier statshvalfningen, tillgång på kraftiga, kunniga och skickliga Embetsman af den föregsende periodens uppskattning fasns; att, Sverges 1.re välstånd i närvsrande tidpunkt icke fullt mo!svarar hvad man, efter 25 lugaa år, med ett enda Zyckligt krig, på utländsk botten fördt med främmande subsidier, skulle kunnat förvänta. Det erkännes således att den sednare perioden af vårt statskick icke en gårg förmitt bibehålla den erbetsmannaduglighet eller det ckonomiska välstånd, som fanns i landet före Revolutionen, och att folket verkligen äger något skäl till missnöje. Tror man kanhända att detta, eocligt Förfs: tanka, är formernpas fel? Ja, så skulle man misstänka, efter hvad vi nyss anfört af hans obelåtenhet, med riksdagarne och revisionerne; men mana bedrar sig. Han har väl på ett ställe yrkat det; men också på andra ställen motsatsen. Se här ett par sådane: skulle i vår tid Sverge få uågon gång bättre råd på kraftiga män, med skapande förmåga, verkliga kunskaper, lugn uppfattning och skarp blick , så finge man väl se om våra former äro så nedrut:vade, att de göra sådane män redlösa.? Vidare heter det, der han talar om, att vi behöfva män, som kunde hjelpa oss ur betrycker: Hittar man en gång på någon sådan, och finner han för sig en onunrg, som förstår honom, och kan använda honom, så födes ordningen lätt på nyit, ty för kraft och ljus är ingenting omöjligt. Skall man här taga författaren på orden, så har han, tvertemot sin egen åsyftning gjort den oskickliga och ohöfviska insinuationen, att Sverge för närvarande antingen icke har några kraftiga män med skapande förmåga, lugn uppfattning m. m., eller ock Konungen icke skulle förstå dem och kunna anvinda dem: — det bar ju, säger han, ej en gång så dugliga embetsman, som före 1309 — buru otillbörligt att det j ävdå känner sig lycsligt och beiåtet! Vi skalle begå en orättvisa emot Läsarens sunda förstånd, om vi anställde några ytterligare kommentarier öfver denna text, om vi förlorade några flera ord för att visa, det Förf., hvad han än må förstå af Naiuralhistorien , likväl är behäftad med en ohjelplig oreda och en bedröflig okunnighet i Sverges historia, både den fordna och närvarande, och har lika förvirrade begrepp om dess samhällskick, sådant det är eller borde vara, som om Statsläran i allmänhet. Det enda vi vilja tillägga är, att de bitar af tertial-tionden, hvarvid vi här fäst oss, finnas i N:o 29 31 af Svenska Minerva, hvilka vi råda hvarje samlare af kuriosa att förskaffa sig. De skola för sådene samlare ha alldeles samma värde, som den Akademiska disputationen med de tre underbara tryckfelen hsde för bibliomånen. Dessa underbara tryckfei förvrängde nemligen till den grad texten, att intet rsenskligt förnuft deraf kuade utlsta någon rimlig och sammanhängande mening, :