som deras fäder från urminnestid innehaft; och ändå talade Utskottet om olämpligheten, att utan behof gifva offentlighet åt rådslag inför Konungen. Utskottets handlingssätt gåfve anledning till förmoda att dess nekande grundades på nsödvändighet att fördölja, och ej på blott benägenhet att förhemliga. — Då det numera vore under en Bepresentants värdighet att begära något af nuvarande Konstitutions-Utskott och det icke gjorde ära åt någons förnuft, att af Utskottet vänta ett rättvisare handlingssätt genom återremiss af ifrågavarande memorial, hade man endast att hoppas, att Kongl. Maj:t skulle bifalla Stårdets gjorde begärän, ait undfå del af sjelfva Stats-Råds protokollerna i detta ämne; och måtte det då blifva Konstitutions-Utskottets ledamöter förbehållet att söka för nationen undanhålla sina egna åtgärder. Talaren ansåg det, för närvarande, endast vara Ståndet värdigt att. med ogillande lägga memorialet till handlingarne, bvarpå proposition yrkades. NILS MANSSON trodde sig ej säker, om han rätt uppfatiat meningen uti ifrågavarande memorial; Det förefölle emedlertid besynnerligt, att Utskottet deruti yttrat, det reservationer icke fings åtfölja Utskottets menorialer till Riks-Stånden; sådant vore visserligen för långt gånget. — Sedan Sekreteraren erinrat, att detta endast vore förbudet i anmärkningsfrågor, yttrade ANDERS DANIELSSON, att man i detta memorial kunde skåda en af dessa handlinger, som mer än de fl:ste andre måste upptäcka för Svenska folket huru ringa det hade att vänta af sina så kallade ombud. — 8 å 900 familler försättas i osäkerhet om sin besittningsrstt till sine hemman genom en regeringsåtgärd, hvilken ålede dem en bevisningsskyldigbet, som, då man ej fioge gå tillbaka till förfäidrens rättigheter under en annan Statsregerings myndighet, icke kan begaguas. Ståndet hade hos Kocungen begärt en förändriog i förhållandet. Dea hade blifvit afslagen och Ständernas rättighet, att vidröra denna sak, ifrågasatt, till och med i ordalag, som vittnade om grundsatser i Statens ech Kyrkaus inbördes förhållande, hvilka luktade af katolisism, omklädd i värdsligt enviälde. Man hade förvånats deröfver ech äfven Ständerna hade yrkat på de hotade åboernes rätt; den anmälte anledningen tll anmärkning mot Konungens Rådgifvar afslås af endast omkring 10 personer, utgörande KonstitutionsUtskottets majoritet. Fle:e af dessa hafva bikväl för en formfråga af föga vigt, tillställt RiksRöätt, i stället för att följa grundlagens tydliga hänvisving till ett annat behandlingssätt, — och neka den all påföljd af ett brott, som hotade månghundrade famiilers välfärd. Då nu Bonde-Ståndet, som representerar 35 af Svenska folket, begärde att få se de skäl, hvarpå dessa 10 personer grundat deras afslag, svara de blott: det fån I icke; deraf han I ej behof! — Det enda återstående hoppet vore den begäran, som afgifvits till K. M. om delfående af Stats-Råds protokollen i ämnet, och i afseende på memorialet, borde man endast, med ogilZande lägga det till handlivgarne. Fliruti instämde flere ledamöter, hvaribland HANS JANSSON som förklarade, att då man jemförde detta memorial med Utskottets öfriga åtgärder under denra Riksdag, kuände man cj neka, att Utskottet hardlat konseqrent. Önskligt vore dock, om Utskottet ville inskränka den obehöriga myndighet, det söker att tillvälla sig, samt upphöra med ett förfarande som väl kunde anstå en Inqvisitions-Domstol men icke passade i ett konstitutionelt samhälle. Efter det att Talmannen tillkännagifvit, att han ansåg Ståndet icke öga pröfningsrätt, buruvida Utskottet i det!a fall rätteligen förfarit eiler icke; beslöt Stånvdet att memorialet skul!te läggas till handlingarne. Nåsre andre ärender af särdeles intresse förebades icke i detta plenum. a 2 RA Sr a eng io re een FREE ER a oe nn