BRIKSDAGSUNDERRÄTTELSER. Bondeståndets plenum den 9 Mars. Detia plenum upptogs hufvudsakligen af diskussioner öfser följande 3:ne frågor nemliger: 1:0 Anders Danielssons i detta plenum afgifne motion, angående en viss föreslegen ändring i 17 kap. Handelsbalken, — Flera af Ståndets ledamöter instämde genast uti samma motion och v. TALM. JON JONSSON ansåg densamma böra till förekommande af Riksdagens förlängande, skyndsamt behandlas, och remiss å motionen derföre nu genast meddelas. Detta bestriddes af BOT. JONSSON under förmälan att han hade länge hört önskas att Riksdagen ju förr desto heidre måtte slutas och öfven motionären bade yttrat sig dela denna önskan. Det syntes derföre som han bordt vara betänkt på att förr än nu i r4:de månadsn af Riksdagen, fraikomma med ett förslag af sådan vigt och omfattning. Och utom det att den af Anders Danielsson nu väckte frågan redan förut, under Riksdagen genom ständernas afslag å K. Mej:ts proposition, kommit att förfalla, kurde han ej finna, att Siändernes beslut i Lånefrågan emedelbariligen föranledde till motionen, hviiken vore stridande mot 56 och 75 SS. Riksdags ordningen, hvarföre ock remiss derå icke borde ber:ljas. — NILS MÅNSSON hade, då frågan om afskaff.ndet af tysta förmånsrätterna förevar, yttrat tarhåga för ait borttaga dem, med mindre något annat medel, till betryggande af omyndiges säkerhet hos förmyndare, sattes i stället. Avders Davielssons välgrundade förslag syntes vida mer än berörde förmånsrätt, betrygga omyndige för förluster; Och då man kände jordbrukets behof af hypoteksföreningar, tör hvilkas uppkomst de tysta formånstät:ierna voro hinderliga, önskade han bifall till saotionen. — J. JAC. RUTBERG ansåg motionen vara af så vidsträckt omfattuing, att Lan önskade det deux måtte hvila på bordet till nästa pleaum, ui hvilken begäran Per Jönssou från Skåne och Johan Erik Jansson sig förenade. — HANS JANSSON hade vid afgörandet af frågen om upptagacde af lån till bypoleksföreningars befrämjande, talat för afslisg, Fiågano vore nu afgjord, och då pluraliteteps fattade beslut emedlertid måste respekteras, återstod endas, ait så vidt ske kunde, söka förekomma de skadliga följderna, som af det fattade bes.utet kunde uppstå, och dertill syntes det väckta förslaget särdeles tjenligt. Man bade framkastat, att Riksdagens förlängning skulle blifva en följd af motionens upptegande; men sådant hade man snarare bordt aise då sjelfva lånefiågan behandlades, ty just dei då fattade beslutet komme att göra Risedagen långvarigare. Han förenade sig med Ånders Danielsson cch trodde att remiss å motionen ej skulle kunra nekas. — ERIK ERIKSSON fi ån Stockholms Län och AND. NILSSON från Skåne instämde med Anders Danielsson, och trodde ait grundlagen j lade hinder i vägen för motionens remitteran