Aftonbladet – 20 mars 1835, sida 1

Till Redaktionen af Aftonbladet! Författaren af skildringar ur det iore af dagens historia utber sig såsom ett ynnestprof, att Redoktionen af Aftonbladet täcktes bereda ena större offeutlighet åt nedanstående i sitt slag klassiska uppsats uv Skånska Korrespondenten för den 11 i innevarande månad. Skildringarnas författare, som knapp: hunnit uppiefva sitt åttonde lustrum, kan ej annat än vara särdeles smickrad, att redan finna sit: offentliga lif indeladt uti icke mindre än fem hufvudepoker. Han begagnar således detta tillfälle att betyga den originelle Iosändaren sin erkänsla för berätteisen om de 2:ne, hvilka skola föregått P3:dje hufvudepoken eller 1828 års Riksdag, helst före denna författaren alldrig yttrat sig offentligen. Författaren skulle blifvit förtviflad öfver Insändarens omdöme, att det var under dessa riksmöten (1823 och 1828) författaren lik en rasande bandhund ställde sig i oppositionens leder,? derest icke Insändaren behagat några rader längre fram gjuta en tröstande balsam i såret genom följande strof, rörande författarens uppförande vid samma riksmöte: Nu kommer 3:dje hufvudepoken eller 1828 års riksdag. Här uppträdde skildringarnas författare ånyo i oppositioxens seder, likvist med en moderation, som man ej hade väntat. Hvilketdera må anses mest rasande, törfattarens oväntade ?moderation? eller insändsrens tankegång och omdömer? pröfve och afgöre allmänheten. Insändarens uppgifter af fakta äro jemväl bebäftade med vissa betänkligheter. Exempli gratia: den hemliga konferensen angående upptöpet af de till staden komna exemplaren af MEMOIRES de : BOURIENNE.? Till en början syres ingen konferens, bemlig eller uppenbarlig, behöfvas, författ begripa att man i närvarande tid skulle ändamålslöst förstöra penningar på inlösen afen bok, hvars införskrifping kunde dagligen förnyas. Icke blott konferensen utan till och med sjelfva tanken på en dylik åtgärd äro således rentaf en orimlighet, ökad om möjligt hvad serskilt det af insändaren uppgifna fall angår, med den omständigheten, att Bourienne städse yttrat sig med en hos mången annan Fransysk skribent nu för tiden saknad enthusiasm för den enda persoulighet, som vid ett sådant uppköp? lärer förmenas vara intresserad. Också har Bourienne stundom blifvit åberopad af den Objudna gästen, eller, som den ru kallas: Svenska Minerva, hvilket, efter vanlig slutkonst, ej skedt, om boken varit af den art, att hemliga konferanser ägt rum, för att öfverlägga om sättet a!t supprimera henne. -.. Välmeningen af Insändarens framställning om