Aftonbladet – 18 mars 1835, sida 2

De Skinska tidningarna hafva en tid bortåt varit engagerade i en liflig strid angåsnde importförbudsoch -skyddstullssystemet. Skånska Korrespondenten har med stor djupsinnighet sysselsatt sig att bevisa, att tjufnad är en oloflig handling, och att lurendrejaren och tullförsvillaren bryta mot lagarna. Han kan icke fatta, den goda mannen, att detta aldeles icke har att göra med lagstiftningsfrågan, som angår den inskränkning förbudssystemet och höga tullar göra i den naturliga rättigheten för hvarje medborgare i ett samhälle, att mot utbyte af egna medel eller arbeisvinst, anskaffa sina behotver derifrån han kan få dem för bästa priset. Hvad skulle man väl säga om den Jagstiftare som, i fall samma slegs varor såldes i tvänne bedar, men i den ema vore dubbelt dyrare än i den andra, förbjöd folket att köpa något af den billigare och bättre varan, för att tillskynda fabrikanten af den dyrare och sämre en fördel, eller af samma skälålade den förre, att gifva 3:del af sina varors värde till states, innan han finge sälja något deraf? Utan tvifvel, att sådant vore ett himmelsskriande våld, som än mera ökades i fall tilläfventyrs blott den ene hade de varor som af allmänheten företrädesvis efterfrågades, men alls icke fick sälja dem, på det den andre måtte bli af med sina. en det är något helt annat, säga prohibitivsystemets förfäktare. Skillnaden är dock ingen, om man betraktar saken från synpunk1en af allmänhetens rätt, ty konsumenten måste alltid önska att få förse sig med sina behof hvarest han behagar. Så länge handel och utbyte af nationernas produkter sig emellan icke innebär något omoraliskt, utan tvertom utgör en af hufvudkällorna till trefnad och rikedom, och så länge det naturliga begreppet icke lärer kunna utrotas, att till rättmätigt förvärfvande af all slags egendom egentligen icke behöfves mer än den förre ägarens fria öfverlåtelse och egendomens betalande, så blir också hvarje lagstiftning som gör intrång i denna fiihet, alltid af en artificiel och motbjudande art. Huruvida det nu är klokt i materielt afseende, att stifta lagar, som lägga band på allas frihet för att tillskynda några få en fördel, och i moraliskt och juridiskt, at: stadga förordningar som äro så stridande mot det i alla öfriga samfundsförhållanden gällande rättsbegreppet, att de reta eljest laglydiga personer till brott, och vänja dem vid tankan att anse lagen såsom ett våld och en orättvisa, se der hufvudfrågan. Vi hafve i det sista numret af tidningen Skånska Posten funnit en så intressant och enkelt upplysande artikel i detta ämne, att vi icke kunne underlåta, att meddela den åt våra läsare: I en tid sådan som denna, då den stora mängden af dagblad och tidningar uptaga och afhandla nästan hvarje, det allmänna mer eller mindre rörande omständighet, är de: kanhända öfverflödigt att Öka tidningsartiklarne. Di man emellertid icke sett den fråga, som egentligen bestämt Insändaren att nedskrifsa dessa reflektioner, tillräckligen afhandlad elier framställd efter de grunder, som Ias. anser vara de ensamt rigtiga, såsom i Skånska Korresp. N:o 17, så har man icke tvekat att äfven fritt yttra simma tankar öfver ett ämne, som nära rörer siörre eller största delen af samhällets. medlemmar. — Härmed menas prohibitifsystemet och Öerifrån härstammande lurendrejeri och tullförsnillning. Ett folks lycka beror af dess regerings vishet, et är sannt; men låtom 0ss närmare betrakta hvari denna vishet bör bestå. — Icke kan man i våra upplysta och bildade tider påstå eller mad