Aftonbladet – 18 mars 1835, sida 1

0000 6 55 RIKEN sn sars rena ma att ligga overksam, Upprifvande af något beslut, och isynnerhet utaf något med realitationen I samband ägande, kunde talaren alldeles icke finna i I detta förslag; ty om Riksens Ständer förese, att den I utlåningsväg, uti hvilken de beslutat att banktens samlade vinstmedel skola göras fruktbärande, nemligen i utlåningar till hypoteksföreningar och privatbanker, ej kan hinna att på några år anlitas, så kunna de väl ej vara hindrade att intilldess och under tiden anordna, huru en del af dessa vinstmedel, på ett annat sätt, kan hållas rörlig och göras fruktbar, Sådant kunde väl ej kallas, att upprifva fattade beslut. Lika litet kunde det med fog invändas emot beviljandet af detta kreditif,att deruti skall ligga ett sammanblandande af banken och Stats-verket och ett öfverträdande af den grundsats, som wid realisationen uppställdes. Tvärtom: just i sammanhang med realisationsbesluten stadgades, att Riksgäldskontorets obiigationer skulle äga belåningsrätt i banken, och att kontoret skulle erhålla ett kreditif på banken af en million Riksdaler. Sådant kallades ej då att sammanblanda banken och staten. Dessa beslut ansåges icke då stå i strid med giundsatsen om Statsverkets skiljande från banken, och lika litet måste det nu så betraktas. Hvad man ville förekomma, hvad man åsyftade och uttalade med grundsatsen, om Statsverkets skiljande från banken, var: Att icke hädanefter som förl ut, nya sedelemissioner skulle kunna göras ifrån banken, för statens räkning och behofs och denna grund ats, realisationens palladium, kunde så mycket mindre anses öfverträdd genom beviljandet af det föreslagna kreditivet, som detta är anvisadt på redan befintlige vinstmedel, och derför ej en enda ny sedellapp skall utgifvas och sättas i omlopp. Talaren förutsåg(väl, att de som så ihärdigt arbetat på genomdrifvandet af Statsskulds-systemet och utländska lån, och som, efter de beslut, som tvänne Riks-Stånd hade fattat i anledning af Stats-Utskottets betänkande N:o 417, ändtligen trodde sig vara vid sina önskninga:s mål, skulle med all makt söka, så inom som utom Utskottet, att motrerka den ifrågavarande motionen, och hindra bifall derå. Lyckas de bäruti, stulle det föreslagna kreditivet verkligen blifva afslaget, så hafva de också sitt spel vunnet: det utlärdska lånet är då oundvikligt; och sedan första steget på denna bana väl är gjordt, skall det utan tvifvel följas af flera. Hr WIJK ansåg icke allenast förslaget högst olämpligt och skadligt, utan trodde äfven att 56 S, oattadt dess vidsträckta latitud, ej kunde berättiga till motionens remitterande. Emot motionen, fastän icke vägrande remiss, talade vidare Hrr Helsingius, Sahlin, Rubin, Holm, Ekerman, Wedberg, Leffler och Langenberg. Omsider beslöts remiss tilll BankoUtskottet. i