Aftonbladet – 18 mars 1835, sida 1

toterimsiororäning utfardades, hvarigenom bestämdes att den nya tullen å vissa varor, såsom kaffe, socker, rått silke, viner, arrack, skulle taga sin början detta år. Häruti förenade sig Hrr Lake, Norman och Holm.— Hir Arnberg och Helsingius kunde, på angifne skäl, ej eller gilla Betänkandet och yrkade återremis. — Hrr Forssberg, Halling, Bååth, Wiik, Hessle, Tottie, Ekerman, Björk, Rydin och sWVedoerg voro deremot alla at den mening, att 61 S. R.F, tydligt föreskref, att den gamla Bevillsingen skulle utgöras iatill slutet af de:ta år, under hvars lopp den nya Bevillningen af Rikets Ständer faststäld blifver, och yrkade på sådan grund bifall till Betänkandet, hvilken meving vid votering segrade. Uti ett föregående plenum hade Hr Vern, med anledning af 56 4 R.O., väckt motion om att Riksgäldskontoret, till urdvikande af fondspel, och för underlättande af dess utlåningsoperationer på kortare tider, skulle berättigas till ett kassakreditiv på Bankea å 500.000 Rdr, mot 3 procents ränta, och för hvilket Riksgäldskontoret skulle ställa säkerhet enligt de grunder, som för kassakreditiver för enskildte hypoteksförenivgar, m. fl. blifvit stadgade. Då denna motisn nu föredrogs till remiss, yttrade Hr LANGENBERG, att då Rikets Ständer, alltsedan realisationena beslutades, afhållit sig att anViSa några kreditiver på Banken, äfvensom gifvit sitt hedersord att den hädanefter skulle vera fredad från alla inblandningar med statens behof, så ansåg talaren det vara högst, ådligt att nu genas! frångå denna välgrundade föresats, förutan hvilken Bankens solidi:et aldrig kunde befästas. TaJarens mening vore således att Hr Weerns motion ej borde vinna framgång, och fastän ingea vän af statslån, skulle talaren heldre vilja tillstyrka upptagandet af ett utländskt lån på ifr-gavarande summa, hvilket Riksgäldskontoret sedan kunde insätta i Backen, och på sådant sätt bereda sig ett kreditiv. Dock trodde talaren, att Kontoret utan en sådan åtgärd kunde reda sig. Hr Falhem afgaf ett skriftl. anförande, Han föreställde sig visserligen att sedan det nya uppliningssättet, hvilket Ståndet beslutat att fullmäktige i Riksgäldskontoret företrädesvis skola begagna, kommit i gång, samt allmänheten insett fördselarne och blifvit van dervid, något serdeles bekof att använda det föreslagna kreditivet icke skall komma i fråga. Men för alt, särdeles i början, gifva stöd och kredit åt denna nya upplåning, anser jag dock, för Riksgäldskontoret, kreditivet alåeles oumbärligt. För att undvika en stående utländsk skuldsättning och rädda nationen från Stats-skuldbanans beträdande, hade Ståndet beslutat, att fullmäktige i Riksgäldskontoret skola införa det nya upplåningssättet på korta uppsägningsoch förfallotider; och detta beslut vore äfven det enda, som kan motverka de så ibärdigt fullföljda Stats-lånsplanerne och rädda nationen ifrån en långvarig utländsk skuldsättning; men då man vill ändamålet, måste man ock vilja medlen. För Banken och realisationen kunde detta obetydliga kreditif icke medföra våda. Riksgäldskontorets mindre goda financiella ställning vote till största delen eu följd af de åtgärder och beslut, som Riksens Stinder vidtagit till fördel för banken. I stället för 200,000 Rdr och derutöfver, som kontoret vanligen haft att uppbära ifrån banken utaf bankovinsten, skall kontoret betala till banken omkring 250,000 Rdr årligen. Detta gör en difference i kontorets ställning af närmare 300,000 om året, eller lika mycket ungefär, som hela kreditivets belopp, och på fem år af inemot 2,500,000 Rdr. Kan då någontiog billigare gifvas, än att kontoret, såsom kreditiv får begagna blott en femtedel af denna summe, eller ungefär samma belopp, som till bankens fördel nu årligen dels belastar Riksgäldskontorets debet, dels saknas i dess kredit. Vid nästa Riksdag återgår hela den besparade bankovinsten till Riksgäldskontoret. Det föreslagna kieditivet är följaktligen blott en rättigbet för kontoret, att nu temporärt få begagna omkriag en femtedel af den summa, af hvilken kontoret, bel och hållen vid nästa Riksdag, bör förutsättas komma i åtnjutande; och den erfarenhet vi redan haft tillfälle att göra under de fem och en half månader, hvarunder silfverutvexlingen fortgått, lemnade sannolikhet, att banken icke skall komma i något behof, att använda denna summa till utväxlingens upprätthållande, äfvensom all utsigt, att densamma i fall icke detta kreditiv åt Riksgäldskontoret beviljas, skulle kom