Aftonbladet – 17 mars 1835, sida 1

till närmare likhet med and:a länders, och slutetigen ösad industri och produktior, i samma mån medien till dessas befrämjande göras mera tillgängliga. Dessa aro de följder, man åtminstone med sacnolikhet torde få vänta af det ifrigaställdr Länet, om det på billiga villkor erhalles och förvaltningen deraf för öfrigt varder så reglerad, att det icke förnämligast komer blott större possessionater tillgodo, utan i lämpliga summor företväd. svis tilldelas de smärre betrykta jordägaerne. : Do:uprosien HEURLIN ville, för att cj förlänga disku:sionen, hvilken ban icie önstade förvandla till ex disputationsöfning, afhilla sig från allt svaromål på de mot hans förra yttrande ristade anmärininga; men kunde dock icke stillatgande förbigå en värd Talares yrkande, att Låuet bör lika fördelas emellan alla Rikets Provinser, som alla dela gemensam ansvarighet, och derföre jezxväl börs dela vinsten. Det föreföll Telaren nog eget a:t höra talas om vinst, vare s:g af Lin eller Hypoteksföreninger, ifrån de värda motståndarnes sida, som yrkat bifall till Utskottets betänkande ur der hufvudsakliga skäl, att Hypoteksföreningar mindre skola gagra landet, och att lån äro förderfliga. Mn bar ju äfvea förklarat rättsvidrigt, att andra medborgare skola ikläda sig snsvar för dylika inrättningar. Huru dessa stridiga rtiraeden låta sig förena, ville Talaren j döma, men blott erinra, att fråga här alls icke är om något lån, som af Staten skall upptagas, utaa endast om garanti för lån, som af Hypoateksföseningar upptagas. Således hafva vi inga medel att skifta, ingen vinst att udea, den medgifna garantin står lika till binds för alla orter, blott de bilda föreningar enligt stadgade hufvudgrunder. Det måste ock vara deres rättighet, som talat emot Utskotteis betänkande, att bestämma kontrapropositionen, hvilken Talaren föreslog måtte blifva antagsndet af de 2:ne för:ta puukternua 1 Hr af Billbergbs recervation, med det tillägg till första puakien efter orden: stadgade hufvudgrunder: att sammanräknade beloppet af lånet, som af Riksg.kontoret får garanteras, för alla Hypoteksföreningar tillsammans, ej må öfverstiga 2 mill. silfver specie. Slutligen ville talaren möta det inkast, som blifvit jordt emo: frågans afgörende förrän hufvudgrunderna för blifsaude Hypoteksinrä!tningar blifvit stadgade. Man her sagt, att om garantien bifölles, innan villkoren för dess beviljande hunnit uppgöras, kunde det iniräffa, att Riksdagen afblåstes, och att Ständerna itläd: sig eller Riksgälds-kontoret en borgensförbindelse, som kunde göras gällande utan ringaste lemnade säkerhet från deras sida, som deraf skola njuta fördelen. Men i första punkten af reservationen stadgs.s utltryckligen, att garantier. endast lemnes de Hypoteksföreningar, nvilka äro organiseradz enligt stadgade hufvudgrunder. Om således inga dylika grunder stadgas, kunna icke eller några Hypoteksföreningar bildas, och all fråga om Statens garanti måste då förfalla. D:r MOREN: Det är förmodligen mig man menat, då man. sagt: att någon, som talat emot lånet, talat om vinst och fördelar deraf. Det tyckes, som min motståndare, hvilken hade kunnat förstå sammanhanget, om han velat, skulle funnit det lättare att beskylla mig för motsägelse, än vederlägga den anmärkning, som jag, just på grund af den påstådda fördelaktigheten, gjorde emot lånet. Nej! jag har ej erkant dess nylts och fördelar, utan blott ställt mig på Herrarnes ståndpunkt, antagit de föregifna fördelarne såsom tills vidare gifna, och deraf dragit slutsatser, hvilka torde blifva svåra nog att komma ifrån, då lånets nödvändighet och fördelar äro det enda, som kan till dess försvar och rekommendation förebådas. H. H. Erkebiskopen förklarade sig icke kunna göra en sådan proposition, som Dir Moren föreslagit, emedan betänkandet redan blifvit tvenne gånger bordlagdt och således enligt 49 S Riksdagsordn. nu måste aföras. ; Domprosten HEURLIN: Utom det att R.O. förbjuder ett sådant dröjsmål, vere det orimligt att ålägga StatsUtskottet ett arbete, som, i fall Utskottets utlåtande bifölles, vore aldeles öfverflödigt. Biskop THYSELIUS instämde häruti och ti!lade, att de, som gilla Utskottets åsigt, kunna i alla fall vid pröfningen af grunderna ställa så till, att hyoteksföreningar ej bli af. Ståndet förklarade att frågan nu borde afgöras. AA MANDA ar. ——V Te we I aAmnB Tr PAA