Aftonbladet – 11 mars 1835, sida 2

Herr Grefve David Frölich och hans förhoppningar. Våra läsare hafva utan tvifvel med uppmärksamhet tagit kännedom af den intressanta förklaring, Hr Grefve Frölich härom dagen afgaf på Riddarhuset, och hvilken i går meddelades i detta blad. En person, hvilken genom den plats han under ett par föregående riksdagar intagit i oppositionen, konstitluerat sig till en notabilitet i vårt med offentliga karakterer så sparsamt försedda land, har obestridligen rätt till ep sådan uppmärksamhet, för allt hvad han yttrar uti något allmänt vigtigt ämne; huru mycket mera då, när han sjelf har den lofvärda öppenheten, att framställa sitt totalomdöme om sakernas och personernas ställning un-der närvarande förhållanden, samt de utsigter han tror sig hafva för framgången af sina grundsatser och bemödanden, i fall han skulle blifva inkallad i administrationen, en sak, som, enligt hvad man af förklaringen finner, väl ännu icke blifvit Grefven erbjuden, men hvaremot han, på grund af nyssnämda förhoppningar, för sin del icke skulle hafva något att erinra. I förbigående böra vi nämna, det v: visserligen icke hört, att man med möjligheten af denna händelse sysselsatt sig så mycket — för att nyttja Hr Grefvens egna ord — att ryktet derom kan liknas vid någon larmklocka. Så vidt vi känna, har detta rykte varit ett bland dessa: har ni hört det; hvilka den ena dagen cirkulera i några sällskapskretsar, för att glömmas den andra, så framt de icke såsom nu hållas vid lif gerom några serskilda omständigheter. Emedlertid är det låvgt ifrån oss, att hvarken nu vilja eller förut hafva velat, såsom Hr Grefven uttrycker sig, hiera hans personlighet, och han har således gjort oss mycket orätt, då han i detta afseende utan undantag talat om en cborus med organerne för vår puvarande publicitet3; så mycket mera, som Herr Grefven, vid ett mera opartiskt betraktande hade haft tillfälle anmärka, att vi äfven efter ryktets framställande i Argus, Snarare tillkännagåfvo en önskan att sådant måtte realiseras, än motsatsen. Vi bemärka denna omständighet egentligen derföre, att det framförallt synes tillhöra bvar och en, Som tillkännnagifver sig böjd emottaga en plats bland de maktägande, för att införa en ny sakernas ordning, alt visa något mer ra tolerans och mindre prevention emot den offentliga granskniogen af de offentliga männen, än den som förut varit rådande, och än Hr Grefven onekligen vid detia tillfälle låtit framlysa. För att undenröja allt ivifvel ho; Hr Grefven i detta hänseende, anse vi oss böra förklara, att med kännedom com de grundsatser vi under ett iiotal af år funnit hos Hr Grefven, och, kysande nog förtroende och aktning för hans karakter, ait han aldrig skulle förmås att absolut frångå dem, om också att inskränka en del af sina fordringar, för att lättare kunra göra åtminstone någon del deraf gällande, skulle vi, under förutsällning af det senares möjlighet anse hans inträde 1 mMinisitren ganska önskvärdt. Men just derföre bör Er Gr. i sårtanka långt ifrån att bära horn 1 sidan till organerne för publiciteten, tvertom hålla dem räkning, för det de bjuda till att vara honom bekjelplige vid under