Utrikes Statsministrarne med högsta värdighet bibehållas, så att de öfriga såsom hittills efter rangordningens stadganden, se sig företrädde af de högsta Militär-personer, Presidenteroe i Kollegier och de af Grundlagen okände, men för vår statsoch lefnadslyx så oumbärlige såkallade Rikets Herrar. Vidare beslutades, att Departements-Cheferne för Landtoch Sjöförsvarens ärenden, tillika skulle vara Konungens Rådgifvare i kommandomål för armeen och flottan. Allmänna Beredningens afskaffande bifölls, uian att derföre organiserandet af en ministerkonselj antogs gerom Stats-Rådsberedaingens stadgande i grundlagen och dess ledning af en viss dertill af Konungen utsedd Stats-Rådsledamot. All garanti för ärendernas beredning skulle således komma att bero af en enda ledamot och icke en gång ett stadgande finnas att de öfriga måste haft del af ärendet innan det i Stats-Rådet förekommer. Ty icse kunna vi ännu räkna dertill, de svaga oeh otilifredsställande garantier folket nu äger på styrelsepersonalen. — De förtroende-embeten, som ulan ransakning och dom kunna afsät:as af Kor nungen, ökades med Chefen för Postverket. Justitie-Kanslern uteslöts från Stats-Rådets öfverläggningar, men fick behålla sitt namn, ty det föreslagna: Chef för åklagaremakten, blef afslaget. Genom votering afgjordes äfven, att då Konungen år i fält eller till, sflsgsnare orter reser, Regeringen skall föras af tre ledamöter af Stats-Rådet, under den ordförande, som han, aatingen ibland Prinsar af sitt hus eller ibland Stats-Rådets-ledamöter särskilt nämner. I afs. å Högsta Domstolen antogs förslaget: att minst sex ledamöter böra ialla mål som der förekomma tillstädesvara och i afgörandet deltaga. Tiden för riksdagarnes längd utsträcktes från fyra till sex månader, och från 1 till 2 månaders ovägerlig prolongation, m. m. Denna omständighet som i det hela gör hvarken till eller ifrån, var deck i vårt tycke ett af de förruftigaste besluten.