Aftonbladet – 10 mars 1835, sida 3

I (Införes på begäran.) På följande rörande olyckshändelse anhålles att få fästa känslofulle Läsares uppmärksambet. Dalkarlen, drängen Anders Larsson från Grangärde, samt dess hustru Stina Henriksdotter, hvilka, efter många besynnerliga öden anlände bit till församlingen hösten 1832, och sedan den tiden här vistats, ingingo i början af denna månad till Stockholm, för att hemköpa något till deras nyligen aflidne 3 månaders gamla barns begrafning. På hemfärden voro de anlände nära Waxholm, då de i aftonskymningen togo miste om vägen och gingo rakt i den med en tunn ishinna öfverdragna strömmen. Deras nödrop höras till Staden. Mer än 20 personer basta snart till deras räddande, men förgäfves, De lågo vid pass 50 fammar från strandea. Iagen kunde hvark-n gående eller simnreande nalkas. Efter mer än trefjerdeles timmas förlopp får man dit en båt, kommer dem på några famnar nära och kastar till dem en liva. Med nyfödt hopp fatta de den, kon halkar ur båtkarlens band — och på en gång sjunka de håda olyciliga makarne ned i djupet. De återsyntes aldrig. Under den långa fasansfolla kampen med döden, hördes de som oftast anropa Gud om barmhertigbet för deras i kojan qvarlemvade sju halfoakna uthungrade barn, af hvilka intetdera eger förmåga ga att förtjena sitt eget eller bidraga tll syskonens uppehäl!e. På hvilket aktningsvärdi sätt denna moder uppfylide sina pligter, må såsom bevis anföras, att hon oaktadt den alltid hårdt tryckande fattigdomen och deras ofta skiftande bostad, samt hennes täta sjukdomar, sjelf Järt alla till sådan ålder hunne barn att väl läsa samt att hon sällan hördes klaga öfver det i deras usla boning ofta knappa brödet, endast öfver sin oförmåga att såsom hon önskade vårda sina barns undervisning, bvar:öre hon en längre tid, 4 gånger i veckan, sände treune af dem till den en half mil aflägsna skolan vid Wermdö kyrka. Om något ädelt bjerta skulle af denna enkla be